Rasistiskt? Nazistiskt?

Är ni intresserade av historia? Det är i alla fall jag, t ex svensk historia.

Ja, det finns mycket intressant som rör vårt lands historia, t ex vikingatiden, ”Karl XII-tiden”, mer forntida tider som t ex järnåldern, hur det såg ut i Sverige på 1920-talet, hur det såg ut i Sverige på 1930-talet, samt mycket annat också förstås.

Angående det där med järnåldern förresten så finns det, inte allt för långt från där jag bor, forntida gravhögar ifrån t ex järnåldern.

Dessa besökte jag i går kväll.

Läs mer om gravhögar på t ex http://sv.wikipedia.org/wiki/Gravh%C3%B6g , och om järnåldern på t ex http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rn%C3%A5ldern .

När jag stod där och läste informationen om dem så slog det mig plötsligt följande: Om någon ”kulturberikare” i form av någon våldsbenägen icke-vit eller icke-västerländsk invandrare såg dessa högar så skulle nog den personen börja gasta och gapa om rasism till höger och vänster, ja, säkert skulle personen börja förstöra allting som hade med gravhögarna att göra.

För enligt det politiskt korrekta etablissemanget i Sverige så är ju allting som har Sveriges historia att göra rasistiskt, t ex personer inom socialdemokratisk media a la’ Aftonbladet är bra på att tjata om detta.

Men sossarna är väl ändå bland de sista som ska gapa sig hesa om detta, med tanke på att Socialdemokraterna var det parti som propagerade mest för att Sverige på 1920-talet skulle genomföra Rasbiologiska Institutet i Uppsala.

Tillsammans med de andra partierna i riksdagen grundade de 1922 nämligen igenom detta.

Läs mer om det hela på t ex http://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_institut_f%C3%B6r_rasbiologi ,

http://www.svd.se/kultur/understrecket/ett-rasbiologiskt-forskningsinstitut_2914083.svd ,

http://mopsen.wordpress.com/2011/07/31/rasism/ 

och

http://www.radikalen.com/03118/sveriges-morka-historia/ .

Men att som bloggaren Radikalen säger att ”det ska vi som svenskar skämmas för” blir lite galet. För det var inte väljarna som genomförde Rasbiologiska Institutet, utan de partier som de hade röstat på.

Men det här är ingenting som PK-partierna idag vill låtsas vid, nej, istället öser de lögner över Sverigedemokraterna och andra invandringskritiska partier, och PK-partiernas spökskrivare tillåts hetsa och uppmana till mord hur mycket som helst.

Läs t ex på följande länk: http://politisktinkorrekt.info/2011/09/09/apropa-nathatet-aftonbladet-och-tore-borjeson/ .

Men som SD:s partiledare Jimmie Åkesson vid ett tillfälle tidigare i år sade i en riksdagsdebatt: -Det var inte mitt parti som startade Rasbiologiska Institutet i Uppsala.

Och det var det ju inte heller, utan det var Socialdemokraterna.

Och Moderaternas partiledare Fredrik ”Kannibalen” Reinfeldt är då inte bättre han. För ni minns väl hans numera så kända påstående: ”-Ursvenskt är barbariskt!”

Jo jo. Och DET ska komma från en person som har en kannibal i släkten.

Läs mer om det hela på bl a http://alpskugga.blogspot.com/2011/03/taby-och-reinfeldts-stolthet-over-sin.html och http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10963815.ab .

Som sagt: Jo jo.

Och när vi ändå är inne på saker som kan anses vara rasistiska:

http://www.nationell.nu/2011/09/26/centerpartiet-vill-importera-30-miljoner-invandrare-till-sverige/ ,

http://www.expressen.se/nyheter/1.2571678/har-provoceras-loof-av-svt-journalistens-fraga 

och

http://varjager.wordpress.com/2011/09/26/annie-loof-vill-ersatta-svensken-med-30-miljoner-invandrare/ .

Snacka om att vara rasist emot sitt eget folk, och att vilja utrota dem!

 

Varulvens blogg – en utav de bloggar som är emot det mångkulturella samhället och den antidemokratiska politiska korrektheten

Nu ska jag göra lite reklam för en blogg som är lika färsk som den är slagkraftig. Och tro mig, den är mycket slagkraftig.

Den heter Varulvens blogg, och drivs och skrivs utav en god vän till mig. Han har i allra högsta grad ordets gåva och är mycket kunnig om de saker som han skriver om.

Jag är övertygad om att om han någon gång skulle engagera sig politiskt eller i någon organsation som står för de saker som han anser är viktiga i dagens Sverige så skulle han bli en stor tillgång.

Varulvens blogg är en blogg för er som är intresserade utav politik,  historia m.m, den riktar också mycket kritik mot invandringspolitiken och det mångkulturella samhället.

Bloggens adress är varulvensblog.blogspot.com .

Gå in och ta en titt, lämna gärna någon kommentar i Varulvens blogg också.

Bloggen startades i natt, närmare bestämt runt midnatt.

 

Vi ska inte ha islamister i Sverige

Vilket parti vill ha en person som har krävt sharialagar i Sverige? Ja, inte Centern i alla fall, med tanke på vad Elisabeth Thand Ringqvist nyligen skrev i en debattartikel.

Idag har förresten den person som det gäller hoppat av sin kandidatur till Centerpartiet, men detta betyder inte att problemet är borta. Nej, det har bara flyttats någon annanstans.

Följande artikel stod i alla fall idag på SVT text-tv:

Muslimsk ledare hoppar av C-kanditatur

Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund, hoppar av sin riksdagskandidatur för Centern.

Han hävdar bland annat att det finns personer med islamofobi inom partiet och att han därför aldrig kommer att känna sig välkommen.

Elisabeth Thand Ringqvist, sakkunnig hos näringsminister Maud Olofsson, skrev nyligen i en debattartikel att ”Islamister hör inte hemma i C”.

Hon reagerade mot att Aldebe för tre år sedan förespråkat sharialagar, något han nu tar avstånd ifrån.

Ja, det är väl klart att han måste säga att han tar avstånd ifrån det, om han sedan menar det är en helt annan sak.

Jag tror mera att det är frågan om en s k läpparnas bekännelse ifrån hans sida.

Att denna Mahmoud anser att det finns människor med ”islamofobi” i Centerpartiet visar bara att han inte kan acceptera att det finns människor i partiet som står för demokrati och mänskliga rättigheter.

Hur många de sedan är är en annan historia, men att vara emot muslimska extremister är bara sunt förnuft.

Men sunt förnuft har knappast herr Aldebe hört talas om, detta är dock inte särskilt förvånande med tanke många muslimers inställning till icke-muslimer.

Och så anser de flesta muslimer att de inte har någonting gemensamt med människor utav judisk härkomst.

Det är en ganska konstig uppfattning, bl a på grund utav att ortodoxa judar inte får hjälpa någon som på något sätt är i nöd, i alla fall inte om personen ifråga inte är jude. Detta enligt en judisk professor med efternamnet Shahak.

När det gäller Elisabeth Thand Ringqvists debattartikel så har hon dock lite fel, för islamister hör inte hemma i något parti i Sverige eller i Sverige över huvudtaget.

Jag vet inte vad ni själva anser om detta, men jag anser inte att människor som hänvisar till sin religion i försök att rättfärdiga t ex terroristiska hathandlingar ska finnas i Sverige.

Läs mer om Mahmoud Aldebes avhopp på frianyheter.wordpress.com/2009/11/08/islamisten-mahmoud-aldebe-hoppar-av/ .

Läs även Elisabeth Thand Ringqvists debattartikel på www.expressen.se/debatt/1.1733410/islamister-hor-inte-hemma-i-centern .

 

För 15 miljoner år sedan tillbaka i tiden startade invandringen till Sverige

Det här inlägget ska, som framkommer i rubriken, handla om invandringen till Sverige, men också om liknande saker.

Men det kommer också att handla om olika begrepp som har med invandringen att göra.

Jag ska också göra någonting som jag aldrig har gjort sedan starten av denna blogg, nämligen att försöka se invandringen ur en mångkultur- och invandringsförespråkares ögon.

Varför då? Jo, jag skulle nämligen någon gång i mitt liv vilja ta en titt i en sådan människas hjärna och se om man kan hitta någonting där, ja, ni förstår nog vad jag menar. Men eftersom inte detta går så får jag göra på det här viset istället.

Jag tycker helt enkelt att sådana människor är väldigt konstiga, med tanke på hur en övervägande majoritet av dem resonerar.

Sedan har vi dem som resonerar på ett sätt som gör dem lämpliga för lobotomering, men det kan vi lämna där hän.

Men visst har man rätt att tycka vad man vill, eller hur? Om man nu vill leva i den vanställda vanföreställningen om att invandringen och mängden flyktingar inte är skadliga för Sverige så ska man ju naturligtvis få göra det.

Men vad är en invandrare? Och vad är en flykting?

Ja, ordet invandrare kännetecknar ju en människa som kommer till ett annat land och bosätter sig där. Och en flykting är ju en person som flyr ifrån någonting till ett annat land.

Dessa ord är dock mycket gamla, faktiskt minst 15 miljoner år. Jag återkommer till detta lite senare i inlägget.

När det gäller argument för att invandringen inte är bra för Sverige så hittar man dem lite överallt, då och då hittar man dem även på oväntade ställen som t ex i den antirasistiska tidskriften Expo.

I en artikel i nr 2 från årgång nr 3 av Expo ifrån 1997 står det nämligen att Sverige (citat) ”haft förmånen att vara ett i befolkningshänseende ovanligt enhetligt land fram till tiden efter andra världskriget då vi mer eller mindre blivit tagna på sängen av den omfattande invandringen.”

Det låter lite konstigt när en tidskrift som Expo påstår detta. Eller hur? Expo är ju en invandrings- och mångkulturvänlig tidning som tar upp rasism och hat emot invandrare och flyktingar, men aldrig detsamma emot svenskar.

Citatet har också sagts av den socialdemokratiska partiledaren Tage Erlander på sin tid.

Vet inte Expo vilken kobent och enbent fot som de ska stå på? Detta påstående går ju rakt emot det som tidningen säger sig stå för.

Invandringsförespråkare har i alla fall sällan brist på argument, åtminstone enligt sin egen fantasi.

Några av argumenten är att (citat) att ”Sverige sedan urminnes tider har varit ett invandrarland” och att (citat) ”vi alla är invandrare”.

Men vänta nu lite här. Tänkte ni på vad som står först? Jo, det står ju urminnes tider.

Vet de invandringsförespråkare som anser detta vad ordet urminnes betyder? Det är ju rätt lång tid som det är frågan om, denna term syftar nämligen på dinosauriernas tid.

Men på den tiden fanns det ju inga människor. Så vad menar de för någonting?

Att invandringsförespråkare knappt kan historia är ganska vanligt, men att de var SÅ okunniga visste jag faktiskt inte.

Eller syftar de kanske på vikingatiden? Då importerade ju vikingarna mängder med trälar som arbetskraft, men var dessa trälar kom ifrån pratas det däremot väldigt tyst om eller rättare sagt aldrig.

Andra säger medeltiden, men allihopa har de fel.

Sanningen är att invandringen till Sverige började för över 15 miljoner år sedan, i alla fall enligt en faktabok som heter ”Urtidsmänniskan – hennes spännande historia” om jag nu ska se det ur en invandringsförespråkares ögon.

För då traskade nämligen de första homonoiderna, alltså varelser av vårt eget människosläkte Homo, omkring på jorden. Dessa varelser var de första människorna, och har fått namnet Ramapitheus, ”Ramas apa”, efter den hinduiske guden Rama.

Men så långt tillbaka i tiden fanns väl inte Sverige? Jodå, men bara till landmassan, inte till namnet. Men detta betyder inte att Sverige inte fanns då, för det gjorde det.

Invandringen till Sverige har alltså pågått längre än vad man tror, kom ihåg att jag ser det hela ur invandringsförespråkarnas synvinkel.

Men flyktingmängderna då? Är de lika gamla?

Ja, det är de, men på den tiden flydde folk inte ifrån andra människor, utan ifrån djur som t ex sabeltandade tigrar. Anledningen var enkel: Ingen ville bli byte åt djur som då och då hade människor på matsedeln.

Ett annat argument ifrån invandringsförespråkarna är som sagt också att vi i Sverige alla är invandrare, de brukar säga att (citat) ”vi alla har kommit någonstans ifrån”.

Och det stämmer ju. Alla människor har en biologisk far och en biologisk mor, vi alla har en liten spermie som hamnat rätt på, eller rättare sagt i, ”pudelns kärna” att tacka för att vi finns till.

Alla vi människor, utom den allra första i världshistorien då (undrar just vart sjutton DEN kom ifrån egentligen?) har ju också formats till foster djupt inne i någon kvinnokropp för att när tiden är mogen komma ut ur en vagina.

Men att kalla detta för invandring blir en aning galet, nej, istället är det frågan om utvandring, närmare bestämt rakt ut i den stora världen.

Man kan ju tänka sig följande scenario: Den första någorlunda sammanhållna mening som barnet säger till sin mor eller far kanske låter ”Maammaa, jag ut se mig i världen, BUUUÄÄÄÄÄÄÄÄHHHH!!”

Ja, vad säger ni nu efter att ha läst detta inlägg?

Själv säger jag följande: Tur att man inte är varken invandringsförespråkare eller flyktingförespråkare.

För om alla vore det, ja, då skulle verkligen inte världen vara någon rolig eller bra plats att leva i.

 

Folkmordspartiet 2: Socialdemokraterna

Här följer nu en fortsättning på inlägget ”Folkmordspartiet” som jag skrev för en tid sedan, och som handlade om Vänsterpartiet.

Men i detta inlägg tar jag upp Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är ett parti som påstår sig vara ett demokratiskt parti, detta var sant under partiets grundare Per-Albin Hanssons tid som partiledare. Ända fram till att Tage Erlander fick lämna över ledarposten till Olof Palme så var det fortfarande så.

Men med Olof Palme vid rodret så var det början till slutet för Socialdemokraternas demokratianda.

När t ex Göran Persson blev partiledare så styrdes partiet med en piska a´ la slagtålig hammarplast som skulle ha fått kommunistiska folkmordsdiktatorer som Josef Stalin och gamle Mao att bli gröna av avund, och därmed sluta upp med att vara kommunister.

För gröna kommunister finns ju inte, inte ens inom Miljöpartiet hittar man sådana.

Och Mona Sahlin gör vad hon kan för att förinta Socialdemokraternas forna demokratiska ståndpunkter ännu mera, med henne vid rodret kommer aldrig partiet att bli demokratiskt igen.

Men det är egentligen inte hennes fel, nej, hon har bara bättrat på käpprätt-åt-helvete-utvecklingen och det ganska rejält dessutom.

Men Olof Palme då? Jo, han var Rysslandsvänlig, och därmed också kommunistvänlig.

Men Socialdemokraterna var inte bara Rysslandsvänligt under hans tid, en del av tiden var de också röda khmerer-vänliga.

Och vilka de röda khmererna var är ju välkänt vid det här laget, under deras kommunistiska diktaturregim i Kambodja mördade de minst c:a 4 miljoner kambodjaner.

Med tanke på sådana händelser så är det inte konstigt att Socialdemokraterna har en röd ros som partisymbol, rosen har ju blodets färg.

Men att Socialdemokraterna har haft, och fortfarande har, gott om kopplingar till folkmord och andra människofientliga saker som kännetecknar kommunismen vill de naturligtvis inte skylta med.

Och man förstår dem ju.

Socialdemokraterna har en gång i tiden varit ett parti som verkligen brydde sig om svenskarna och stod upp för dem, vilket de inte gör idag: Att det var Per-Albin Hansson som först myntade uttrycket (citat) ”Sverige åt svenskarna” är ju känt och han och Tage Erlander var nog de enda riktiga partiledare som Socialdemokraterna någonsin har haft. Tage Erlander var varken antidemokrat eller svenskfientlig han heller.

Men det här var som sagt mycket länge sedan nu.

När det gäller Socialdemokraternas inblandning i folkmord och kopplingar till diktaturregimer så beskrev ide’historikern och författaren Johan Norberg detta i en artikel/kolumn i Metro i går.

Eftersom kolumnen är ganska lång så tar jag bara upp de delar som är väsentliga för det här inlägget.

Så här skrev han:

Den 17:e april 1975 marscherade Pol Pots röda khmerer in i Kambodjas huvudstad och ett av historiens blodigaste samhällsexprement tog sin början. Phnom Penhs två miljoner invånare fick en vecka på sig att utrymma staden. De skulle förslavas i kollektivjordbruken.

Den kommunistiska regimen ville utrota den borgeliga klassen och alla dess borgeliga attribut, som pengar, böcker och till och med glasögon.

Sverige hade unikt goda kontakter med Kambodja på 70-talet. Våra diplomater, ledande intellektuella och socialdemokratiska statsråd utnyttjade dem till att försvara de röda khmerernas regim och avfärda flyktingars vittnesbörd som lögner.

Om detta har Forum för levande historia gjort en viktig och obehaglig utställning: ”Middag med Pol Pot”.

Den skildrar det kollektiva vansinnet genom att bilderna på torterade och mördade varvas med välmående, viktiga svenskar som slog fast att mördarregimen var höjden av ordning och solidaritet.

Att en författare som Jan Myrdal fortfarande försvarar de röda khmererna, och att en partiledare som tills nyligen kallade sig kommunist kan sitta i en regering nästa år, visar behovet av en sådan historielektion.

Ja, allt detta skrev alltså Johan Norberg i Metro i går.

Och vilken partiledare som tills nyligen kallade sig för kommunist tror ni att han syftade på? Jo, Vänsterpartiets ledare Lars Ohly.

Men hans tillbakatagande av att vara stolt över att vara kommunist, eller att vara kommunist över huvudtaget, var helt klart bara en läpparnas bekännelse.

För man byter inte ideologi över en natt, såvida man inte har större identitetsproblem än en illamående person som inte har bestämt sig för i vilken ända som det som orsakar illamåendet ska komma ut ur.

”Hmm, hur var det nu igen? Ska jag kräkas eller bajsa? Nej, jag tror att jag gör båda sakerna samtidigt istället, det blir bäst så.”

I så fall är det lätt att tro att personen ifråga har läst avsnittet ”DassKapital” ur serietecknaren Joakim Lindegrens seriealbum Pärlor för svin minst någonstans mellan 100-200 gånger för mycket.

Men troligen är det då någonting som inte är riktigt som det ska långt innan det hela ens är på väg att gå över styr.

När det gäller Socialdemokraterna och deras koppling till diverse kommunistgrupper och partier så har författaren Mattias Karlsson skrivit en artikel på sdkuriren.se om det hela.

Artikeln heter ”Socialdemokraternas sanna natur”.

 

Det antimänskliga Vänsterpartiet

För ett tag sedan sändes en TV-debatt där det antidemokratiska Vänsterpartiets ledare Lars Ohly sade att hans parti har en tradition sedan 1917.

Kan Vänsterpartiets kommunistiska kopplingar uttryckas starkare?

Under ofantligt många år följde det svenska kommunistpartiet, vars arvtagare Vänsterpartiet anser sig vara, minsta vink från diktatorerna i Moskva.

När Stalin dog gjorde CH Hermansson (som ibland framställs som en “mysfarbror” och som är en flitigt sedd gäst på Vänsterpartiets kongresser) följande hårresande uttalande:

“Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, och de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten och därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist är är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

De svenska kommunisterna höll fast vid Stalin tills dess att de beordrades att tycka annorlunda av sina herrar i Moskva 1956.

Senare försök att försöka distansera sig, i alla fall från kommunismens värsta avarter, har alltid varit halvhjärtade och oftast haft karaktären av omvändelse under galgen.

Det skulle dröja ända tills 1998, nästan 10 år efter murens fall, innan porträtten av Lenin plockades ned från partiexpeditionernas väggar.

Snacka om att vara sent ute!

I Uppdrag Granskning hösten 2004 gjordes mycket graverande avslöjanden om såväl Lars Ohly som hans företrädare.

Ohly avslöjades med att långt fram i tiden ha haft öppet antidemokratiska åsikter. Som medlem av ledningen för Kommunistisk Ungdom försvarade han 26 år gamla inskränkningar i bl a yttrandefriheten, strejkrätten och mötesfriheten.

Avslöjandena om en av hans företrädare, Lars Werner, var av det mer patetiska slaget när man av denne fick veta att han i samband med en födelsedag begåvats med diverse dryckesvaror från DDR:s ambassad.

På grund utav allt detta, samt en massa andra saker som är antidemokratiska, är det viktigt att Vänsterpartiets sanna bakgrund och historia lyfts upp till ytan och sprids till den breda allmänheten.

För vi ska inte ha ett parti i Sveriges riksdag som hyllar kommunismens folkmord på över 110 miljoner människor, som hyllar Kinas, Kubas och andra kommunistiska regimers och länders förtryck utav de mänskliga rättigheterna, samt en massa andra saker som om jag skrev dem skulle göra detta inlägg så långt att ingen människa skulle orka läsa det!

 

In memorian: Ian Stuart Donaldson

Om 4 år så är det 2013 och då är det 20 år sedan en stor man, erkänt god organisatör och musikartist gick ur tiden.

Hans namn var Ian Stuart Donaldson och var sångare i ett mycket omtalat band som hette Skrewdriver, han sjöng också i band som t ex White Diamond och rockabillybandet The Klansmen samt släppte tre soloalbum, bl a ”No Turning Back”.

Hans musik var omtyckt både bland nazister och andra , t ex en del svenssons, helt vanliga skinheads, punkare, raggare, hårdrockare och även enstaka antirasister gillade hans musik.

En del anser att han var nazist, somliga anser att han var ultranationalist medan andra anser att han helt enkelt bara var en människa som stod upp för sitt land och sitt folk i största allmänhet.

Det var han som startade den så kallade wp-rörelsen, och om det inte hade varit för honom så hade wp-musiken aldrig funnits.

Han var en inspiration för många som hade ungefär samma åsikter och värderingar som honom själv och han var en levande legend ända fram till sin tragiska död i början på 90-talet. Man kan tycka vad man vill om honom som person, men oavsett vilket så är det alltid tragiskt när någon som inte har förtjänat att dö gör det.

När bandet Skrewdriver startade i Poulton-Le-Fylde utanför Blackpool i England år 1977 så var det dock inget wp-band, utan ett Oi- eller punkband. Men efter ett bråk med rasistiska förtecken under en spelning på klubben Vortex i London år 1978 så splittrades bandet, men återförenades igen 1983.

Oavsett vad han än var så var han en stor man på många olika sätt, och han kommer att fortsätta vara ihågkommen för eviga tider både av hans vänner och hans fiender.

Detta inlägg är en memorian över honom, även om jag inte kan ta upp allting som hade med honom att göra.

Hans namn brukar förkortas Ian Stuart.

Ian Stuart Donaldson, som avled den 24:e september 1993 i en bilolycka i England, kallas ibland för ”frihetsrockens gudfader” eftersom det rockband som han grundade och ledde, nämligen bandet Skrewdriver, ifrån 1977 och fram till sin död har skrivit historia. Trots motstånd ifrån hela den etablerade musikindustrin, extremvänstern, massmedia och till och med flera av de i västvärlden sittande regeringarna så har hans musik och budskap hörts av miljoner lyssnare runt om i världen.

Den numera legendariska singeln White Power som släpptes 1982 av det brittiska natinalistpartiet National Front har tillsammans med bandets mest kända album, Hail the New Dawn och Blood and Honour, sålts i hundratusentals exemplar.

Under bandets turne´er deporterades Ian Stuart från Tyskland och nekades inresetillstånd till Kanada och USA. Två gånger uppträdde bandet i Sverige. Trots bojkott ifrån den etablerade musikpressen och skivbutiker så har musiken och budskapet sökt sig ut över hela världen genom dess anhängare på gräsrotsnivå.

Ian Stuart har även släppt flera soloalbum, balladskivor och hårdrocksskivor. Han var personligen bekant med Suggsy ifrån ska-bandet Madness och Motorheads sångare Lemmy, varav vilken den sistnämnda sände sina kondoleanser till familjen Donaldson via ett chockerat MTV dagen efter Ians död.

I december 1988 målade han i en intervju upp en vision som beskrev hans livslånga engagemang:

-Jag tänker på Tyskland, Frankrike, Italien och alla de andra stora europeiska nationerna. Sedan på våra fränder i USA, Australien och där bortom. Vita män skapade dessa nationer och om inte de vita männen står upp och bekämpar fienden så kommer vår civilitation att gå under. Vi måste alla göra något och mina sånger är en liten del av vad jag hoppas kunna göra för den vita rasens överlevnad.

Efter hans död har minst ett tjugotal hyllningsskivor släppts av Ian Stuarts efterföljare, den första var The Flame That Never Dies. Den svenska sångerskan Saga har som en hyllning till honom släppt trilogin My Tribute to Skrewdriver.

 

Folkmordspartiet

Så var det återigen dags för politik, och den här gången tänker jag ta mig ann det antidemokratiska vänsterpartiet som finns representerat i Sveriges Riksdag.

Dess långa historia handlar nämligen om kamp emot demokratin och folkstyret, och för den kommunistiska diktaturen.

Många inom vänsterpartiet skryter fortfarande vitt och brett om att de är kommunister. Detta gjorde också deras djupt antidemokratiska partiledare Lars Ohly (ja, det är ju självklart att ett antidemokratiskt parti ska ha en ledare av samma sort) ända fram till oktober 2006, då han efter en lång och något ironisk process till slut kände sig tvingad att berätta för Sveriges folk att han nog egentligen inte var kommunist.

Problemet var bara att han inte lyckades övertyga någon, om man bortser ifrån de som är hjärntvättade, om att det som han påstod var sant. För när det kommer till kritan så var det hela bara en läpparnas bekännelse.

Vänsterpartiets senaste kongresser har förresten varit kraftigt beklämmande tillställningar, där det inte har förekommit någon som helst självkritik eller uppgörelse med partiets antidemokratiska förflutna.

Fast det klart, när partiledaren själv inte talar sanning eller tar avstånd ifrån det, varför ska då medlemmarna göra det?

Däremot har många ombud mötts av öronbedövande jubel när de har krävt att partiet ska vara stolt över sin historia.

Men är folkmord på över 110 miljoner ryssar, kineser, vietnameser, kambodjaner, nordkoreaner och kubaner någonting att vara stolt över?

Ja, tydligen så är det det, i alla fall om man får tro ombuden och de flesta av de andra medlemmarna.

Men man får inte glömma bort att vänsterpartiets spel för galleriet är taktiskt betingat för att locka nya väljargrupper, t ex ifrån medelklassen.

Därför är det självklart att partiets företrädare inte kan säga rakt ut att de är emot demokrati och för folkmord och diktatur, för det vore ju att gräva både sin egen grav och partiets.

För ingen kommunist har någonsin gjort en dygd av att försvara de medborgeliga fri- och rättigheterna som bär upp en demokratisk rättstat, fast det klart, med tanke på att vi inte har någon demokrati i Sverige så är det ju bara helt i sin ordning att dessa människor inte gör det.

Men när allt kommer omkring så är faktiskt kommunister människor de också, även om det är en utav den sämsta sortens.

Samtidigt är deras historia knappast blodfattig, istället kantas den av mängder med blod.

Det är heller knappast förvånande att Mona Sahlin är beredd att bilda regering med vänsterpartiet, med tanke på hur demokratisk hon själv har visat att hon är.

Hur är det nu man säger?

Jo, äpplet faller inte långt ifrån trädet.

 

Jag, en nationalist

Vad är man om man är nationalist? Ja, för det första så är ordet nationalist ett samlingsnamn. För det finns nämligen många olika sorters nationalism.

Det finns sorter som kulturnationalism, etnopluralism (eller etnonationalism), extremmnationalism, ultranationalism osv.

Även nationalsocialismen är en form utav nationalism.

Den nationalism som Sverigedemokraterna står för kan man kalla för kulturnationalism, med Nationaldemokraterna står för etnopluralism, eller etnonationalism om man så vill.

Själv är jag en blandning mellan etnonationalist och extremnationalist, det anser jag i alla fall själv.

Men vad är det då för skillnad mellan ultranationalism och extremnationalism? Ja, det är lite svårare att svara på, det finns skillnader men de är inte jättestora.

Men de finns.

Det finns människor som anser att man är farlig om man är nationalist, ingenting kan dock vara mer felaktigt.

För oavsett vad man är för sorts nationalist så är en utav de grundläggande värderingarna kärleken till sitt land och sitt folk, sedan spelar det ingen roll vilket folk som man tillhör.

Och sådant kan aldrig vara fel.

Men visst, det händer att nationalism kan spåra ur.

Men det beror som sagt på vilken sorts nationalism som det är frågan om.

I det stora hela är dock alla sorters nationalism bra, så ser i alla fall jag det.

Varför finns det då människor som anser att nationalism inte är bra? Ja, det beror oftast på deras egen rädsla, fördomar, okunnighet m.m.

När det gäller svenska nationalister så påstås det bland allt förtal och hets bl a att vi är inhumana. Vi anses många gånger vara hatet personifierat, och enligt vissa vill vi inget hellre än att se människor avrättas på grund utav sitt etniska ursprung.

Snacka om hatpropaganda emot nationalister.

Stämmer det då att vi är sådana som våra motståndare försöker få oinsatta människor att tro? Nej, självklart inte, för om våra motståndare hade haft rätt i allt det som de påstår om oss så vore vi ju inga människor, istället vore vi demoner.

En utav de frågor som ofta kommer på tal när det pratas om nationalister så är det att vi anser att alla invandrare är drägg. Så är det dock naturligtvis inte, däremot tar vi fasta på hur många det är som begår olika sorters illdåd i Sverige.

Själv anser jag att invandringen ifrån nästan alla delar utav världen bara är utav ondo. Ett exempel på att invandringen är utav ondo är Afrika, medans däremot invandringen ifrån Norge inte är dålig.

Det är alltså frågan om att invandringen är utav ondo när den är ifrån världsdelar eller länder som har kulturer m.m som inte på något som helst sätt inte liknar den svenska.

Samtidigt är icke-vita invandrare ifrån något vitt land, t ex England, inte bra för Sverige. Fast å andra sidan, vilken riktig engelsman är icke-vit?

För min del så anser jag att så kallad vit invandring ifrån t ex de skandinaviska länderna inte är dålig för Sverige, så länge som det inte handlar om t ex den sortens invandrare som under över 20 års tid har terroriserat en hel by i Haparanda kommun. Jag syftar alltså på den romerska familj som har blivit rikskända för sina vidriga och avskyvärda illdåd.

När det gäller invandringen så säger i alla fall nationalister nej till ekonomiska invandrare, kriminella invandrare och våldtäktsmän, ja, brottsliga invandrare och brottslingar med invandrarbakgrund över huvudtaget.

Detta gör däremot inte de folkförrädare till politiker som styr vårt land, utan för dem är det, och har så länge varit, en så kallad medveten taktik att ha massinvandring till Sverige.

Detta är ett stort hån och ett enormt svek emot vårt folk, eftersom konsekvenserna för detta för länge sedan har varit allt för uppenbara och visat sig ha blivit till en enda stor mångkulturell mardröm.

Rasistiskt våld och brottslighet emot svenskar, ekonomiska umbäranden, vidriga våldtäkter och gruppvåldtäkter, samt ett ökande knarkmissbruk har blivit vardagsmat i Sverige.

Att som företrädarna för våra riksdagspartier då fortsätta propagera för fortsatt massinvandring trots att de vet att det bara finns stora nackdelar med den är ingenting annat än ett stort svek och hån emot alla de som drabbas utav den.

Många utav de invandrare som redan finns i Sverige drabbas också, inte bara svenskar, och att vi nationalister då utmålas som inhumana och onda är bara ett enda stort hyckleri med en falskhet som saknar motstycke i vårt land.

En annan fråga som man kan ta upp är den ensidiga och trångsynta propaganda som Sveriges mångkulturextremister, både i riksdagen och på andra håll i landet, utsätter svenska ungdomar för. Dagligen matas de med denna om hur underbart och bra det mångkulturella samhället är, att Sverige alltid har varit ett invandrarland, och att ingen svensk kultur eller svenskhet finns.

Visst, det har då och då under historien hänt att Sverige har tagit in mycket invandrare, men bara för det så är inte Sverige ett rent invandrarland eftersom vi aldrig har tagit in folk hela tiden.

Eller tog vi in folk också långt innan Sverige ens fanns? Om man frågar en mångkulturextremist om dett så svarar han eller hon garanterat ja på den frågan, men å andra sidan heter det ju inte mångkulturextremist för intet.

Det finns dock ett bättre ord för kräk som dessa, och det är mångkulturella lögnare. Men eftersom det är för långt så är det bättre med mångkulturextremist.

När det gäller svenska ungdomar så får de också höra att svenskarna inte är någon folkgrupp, och att varken om lagen om hets mot folkgrupp eller den om diskriminering därför inte gäller svenskar.

Allt detta leder till att svenskar, mest ungdomar, blir tveksamma på sin egen svenska identitet och ofta inte ser sig som svenskar. Man har helt enkelt ingen medvetenhet om vårt lands och folks stolta historia.

Med en sådan ungdom som i framtiden ska forma vårt land så är Sverige som nation allvarligt hotad. Identitetslösheten hos svenska ungdomar gör också att de får en försämrad självbild av sig själva och många gånger också sämre självförtroende. De blir lättare mottagliga för destruktiva droger, nämligen knark utav olika slag, och också lättare mottagliga för kommunistiska och andra vänsterextrema ideologier samt ”antirasisiska” rörelsers falska propaganda om alla människors lika värde.

Samtidigt anser de sistnämnda rörelserna att människor med andra åsikter och värderingar än de själva inte har något värde, villket innebär att deras budskap om alla människors lika värde är så falskt som det bara kan bli.

Svenska nationalister däremot försöker ständigt ingjuta stolthet och kärlek till sitt land hos svenska ungdomar istället för tvärtom.

Om det är några som är ihumana och vill störta både Sverige och det svenska folket i fördärvet så är det etablissemanget, alltså t ex riksdagspartierna och de flesta utav medias representanter.

De exempel som jag nu har tagit upp är bara några utav de som Sveriges mångkulturextremister gör sig skyldiga till, mycket mer kunde dock ha tagits upp t ex diskrimineringen utav svenskar.

Men det som jag har tagit upp räcker gott och väl.

Att vara nationalist är inte att vara ond, inhuman osv, istället är det en naturlig och kärleksfull inställning till livet i sig, till sitt land och till sitt folk.

De sistnämda tre sakerna gäller förresten oavsett vilken etnicitet som man har.