RSS

Etikettarkiv: Ryssland

Donald Trump och Vladimir Putin ska bekämpa terrorism tillsammans


USA:s nye president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin har nu bestämt sig för att bekämpa terrorism tillsammans , förmodligen muslimsk sådan. Båda två har ju många gånger gjort väldigt klart vad de tycker om den muslimska terroristorganisationen Islamiska Staten , men också andra muslimska terroristorganisationer. Dessutom har både Trump och Putin allt att vinna på det, båda två visar ju tydligt att de vill värna om och bevara världsfreden. Och Putin håller ju sedan en tid tillbaka på med bekämpandet av IS, så det här samarbetet gynnar ju både honom och Trump.

Bild på Vladimir Putin och Donald Trump hämtad från Fria Tider :

putin-och-trump

Men inte nog med det: Aftonbladet har faktiskt denna gång uttryckt sig objektivt om Donald Trump, det var ju inte igår som man gjorde det precis och inte i förrgår heller för den delen heller (allra minst förra veckan då).

Fast till och med Aftonbladet kanske inser, eller tycker det är bra, om världsfreden bevaras. Fast det klart, med hatare som t ex Anders Lindberg, Åsa Linderborg , Oisin Cantwell , Fredrik Virtanen och Eshan Fadakar anställda på tidningen så vet man ju aldrig. Den som lever får se helt enkelt.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 15, 2016 i brottslighet, politik, Terrorism

 

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Igår var dagen då antidemokraten Björn Söderberg hyllades för att ha förstört och raserat en människas liv


Under måndagen den 12:e oktober, alltså igår så att säga, så var det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister utanför sitt hem, och på flera håll i Sverige bl a i Göteborg och Karlstad så anordnades det manifestationer för att hedra hans minne.

Men vad, eller rättare sagt vem, var det egentligen som man hyllade? Jo, en antidemokrat som hade förstört och raserat en annan människas liv.

Alltså var hela budskapet i manifestationerna så falskt som det kunde bli, de som deltog i dessa kunde lika gärna ha hyllat Björn Söderbergs mördare.

Jag försvarar inte mordet på denne man, ja, han var ju faktiskt det, nej, de som mördade honom gjorde lika fel som han själv gjorde. För både han och hans mördare hade en sak gemensamt: De raserade en annan människas liv.

För det var ju så här att denne Söderberg såg till att en person på hans arbetsplats blev av med sitt förtroendeuppdrag på jobbet och fick sparken från sin arbetsplats, vilket också gjorde att han blev utesluten ur sitt fackförbund.

Allt detta var Björn Söderbergs verk, och för det hyllas han.

Snacka om manifestationer som går ut på att hylla förstörande av människors liv, de som anordnade manifestationerna och de som deltog i dem har mer gemensamt med den borgeliga regeringen än de har med vänstern.

Dessa typer verkar vara borgarbrackor i vänsterkläder, så syndikalister och syndikalistsympatisörer många av dem är.

Björn Söderberg var ju syndikalist.

Ja, som ni säkert förstår så tycker jag inte att han är värd att varesig hedras eller minnas, (utom möjligen för hans anhöriga och hans vänner då), de som anser motsatsen kan ju lika gärna hylla Adolf Hitler eller Saddam Hussein.

Men vem vet, det kanske de gör i smyg samtidigt som dessa syndikalister och andra vänsterextremister gastar och skriker sig hesa om smygrasism så det skriker om det.

För det är ju de som är de riktiga smygrasisterna, eller rättare sagt smygfascisterna. Med andra ord så är de emot sig själva, eftersom de skanderar slagord som t ex ”Krossa fascismen, krossa rasismen”.

Jag vet precis hur syndikalister resonerar, jag har nämligen haft en kompis som var syndikalist och vad jag vet så är han det fortfarande. Vi hade känt varandra länge när han på ett ”bananskal” halkade snett och handlöst trillade rakt in i ”syndikalistträsket”.

Men vi fortsatte att umgås, orsaken till att det gick var att vi aldrig diskuterade politik och invandring. Men till slut så gick det inte längre, och det slutade med att vi gick skilda vägar.

Vi kom helt enkelt inte överens, vilket inte var så konstigt. Han var ingen antidemokrat innan han halkade in i den där fascistiska smörjan, men han blev det sedan mer och mer.

Så jag vet mycket väl hur och vad en syndikalist tänker och har för åsikter. Han prenumerade bl a på den syndikalistiska skvallertidningen Röd Press (har för mig att den hette det, om inte så hette den Röd Front eller något liknande), och den var allt annat än demokratisk.

Om man hade vänt på det hela och sett tidningen och dess artiklar ur en hets-mot-folkgruppssynvinkel så hade tidningen och dess medarbetare blivit fälld för hets mot folkgrupp flera gånger om.

Som sagt, Syndikalisterna är ingen demokratisk organisation, men med tanke på vad deras ungdomsförbund sysslar med för ”trevligheter” så är det inte så konstigt.

Äpplet faller inte långt från trädet, heter det ju, eller ännu bättre: Terrorister som terrorister.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, alltså SUF, samarbetar ju på många håll i landet med grupperingar som t ex AFA, (Antifascistisk Aktion) och hur ”demokratiska” de är vet ju de flesta.

Eller vad sägs om mordbränder, grov misshandel, mordförsök m.m? Ja, det här är bara några utav t ex Antifascistisk Aktions ”meriter”.

Men nu till Björn Söderberg och det som gör att han igår hyllades och hedrades av många människor.

Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var ju fascist.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Jag är själv gammal industriarbetare, så jag vet vilket oljud det oftast är på sådana arbetsplatser.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör.

Det är ju som sagt gott om höga oljud på industriarbetsplatser.

Samtidigt innebär ju också detta att man inte ska kunna höra på musik på jobbet, beroende på om det är tillåtet att lyssna på musik på det jobb man har, utan att få sparken.

Om jag skulle lyssna på progg på mitt jobb, ska jag då klassas som en nerknarkad kommunist och få sparken med dunder och brak bara för att någon idiot har fått för sig att jag är råkommunist och tycker att det var skitbra att det dödades minst 42,7 miljoner människor under Josef Stalins tid vid makten i Ryssland på grund utav t ex etnicitet?

(Ni som nu tror att jag gillar progg tar dock gruvligt misste.)

Vi kan även se det hela på ett annat sätt:

Om en person har en cd-spelare på sitt kontor där det på samtliga skivor enbart finns hiphop, har han eller hon då i samma ögonblick som personen ifråga för första gången i samma sekund som han eller hon sätter på en sådan skiva helt plötsligt blivit en svart amerikan per automatik?

Om nu inte personen ifråga var svart redan innan förstås, för då är det ju ännu värre.

För då är det säkert någon tokstolle som ringer till organisationen Centrum mot rasism (CMR), och vips så har det helt plötsligt ännu en gång ”hittats” rasism där sådan inte finns.

Alla vet ju att en svart person är rasist mot sig själv, personen är ju svart. Och sådant får ju absolut inte förekomma.

Eller får det det?

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Folkmordspartiet 2: Socialdemokraterna


Här följer nu en fortsättning på inlägget ”Folkmordspartiet” som jag skrev för en tid sedan, och som handlade om Vänsterpartiet.

Men i detta inlägg tar jag upp Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är ett parti som påstår sig vara ett demokratiskt parti, detta var sant under partiets grundare Per-Albin Hanssons tid som partiledare. Ända fram till att Tage Erlander fick lämna över ledarposten till Olof Palme så var det fortfarande så.

Men med Olof Palme vid rodret så var det början till slutet för Socialdemokraternas demokratianda.

När t ex Göran Persson blev partiledare så styrdes partiet med en piska a´ la slagtålig hammarplast som skulle ha fått kommunistiska folkmordsdiktatorer som Josef Stalin och gamle Mao att bli gröna av avund, och därmed sluta upp med att vara kommunister.

För gröna kommunister finns ju inte, inte ens inom Miljöpartiet hittar man sådana.

Och Mona Sahlin gör vad hon kan för att förinta Socialdemokraternas forna demokratiska ståndpunkter ännu mera, med henne vid rodret kommer aldrig partiet att bli demokratiskt igen.

Men det är egentligen inte hennes fel, nej, hon har bara bättrat på käpprätt-åt-helvete-utvecklingen och det ganska rejält dessutom.

Men Olof Palme då? Jo, han var Rysslandsvänlig, och därmed också kommunistvänlig.

Men Socialdemokraterna var inte bara Rysslandsvänligt under hans tid, en del av tiden var de också röda khmerer-vänliga.

Och vilka de röda khmererna var är ju välkänt vid det här laget, under deras kommunistiska diktaturregim i Kambodja mördade de minst c:a 4 miljoner kambodjaner.

Med tanke på sådana händelser så är det inte konstigt att Socialdemokraterna har en röd ros som partisymbol, rosen har ju blodets färg.

Men att Socialdemokraterna har haft, och fortfarande har, gott om kopplingar till folkmord och andra människofientliga saker som kännetecknar kommunismen vill de naturligtvis inte skylta med.

Och man förstår dem ju.

Socialdemokraterna har en gång i tiden varit ett parti som verkligen brydde sig om svenskarna och stod upp för dem, vilket de inte gör idag: Att det var Per-Albin Hansson som först myntade uttrycket (citat) ”Sverige åt svenskarna” är ju känt och han och Tage Erlander var nog de enda riktiga partiledare som Socialdemokraterna någonsin har haft. Tage Erlander var varken antidemokrat eller svenskfientlig han heller.

Men det här var som sagt mycket länge sedan nu.

När det gäller Socialdemokraternas inblandning i folkmord och kopplingar till diktaturregimer så beskrev ide’historikern och författaren Johan Norberg detta i en artikel/kolumn i Metro i går.

Eftersom kolumnen är ganska lång så tar jag bara upp de delar som är väsentliga för det här inlägget.

Så här skrev han:

Den 17:e april 1975 marscherade Pol Pots röda khmerer in i Kambodjas huvudstad och ett av historiens blodigaste samhällsexprement tog sin början. Phnom Penhs två miljoner invånare fick en vecka på sig att utrymma staden. De skulle förslavas i kollektivjordbruken.

Den kommunistiska regimen ville utrota den borgeliga klassen och alla dess borgeliga attribut, som pengar, böcker och till och med glasögon.

Sverige hade unikt goda kontakter med Kambodja på 70-talet. Våra diplomater, ledande intellektuella och socialdemokratiska statsråd utnyttjade dem till att försvara de röda khmerernas regim och avfärda flyktingars vittnesbörd som lögner.

Om detta har Forum för levande historia gjort en viktig och obehaglig utställning: ”Middag med Pol Pot”.

Den skildrar det kollektiva vansinnet genom att bilderna på torterade och mördade varvas med välmående, viktiga svenskar som slog fast att mördarregimen var höjden av ordning och solidaritet.

Att en författare som Jan Myrdal fortfarande försvarar de röda khmererna, och att en partiledare som tills nyligen kallade sig kommunist kan sitta i en regering nästa år, visar behovet av en sådan historielektion.

Ja, allt detta skrev alltså Johan Norberg i Metro i går.

Och vilken partiledare som tills nyligen kallade sig för kommunist tror ni att han syftade på? Jo, Vänsterpartiets ledare Lars Ohly.

Men hans tillbakatagande av att vara stolt över att vara kommunist, eller att vara kommunist över huvudtaget, var helt klart bara en läpparnas bekännelse.

För man byter inte ideologi över en natt, såvida man inte har större identitetsproblem än en illamående person som inte har bestämt sig för i vilken ända som det som orsakar illamåendet ska komma ut ur.

”Hmm, hur var det nu igen? Ska jag kräkas eller bajsa? Nej, jag tror att jag gör båda sakerna samtidigt istället, det blir bäst så.”

I så fall är det lätt att tro att personen ifråga har läst avsnittet ”DassKapital” ur serietecknaren Joakim Lindegrens seriealbum Pärlor för svin minst någonstans mellan 100-200 gånger för mycket.

Men troligen är det då någonting som inte är riktigt som det ska långt innan det hela ens är på väg att gå över styr.

När det gäller Socialdemokraterna och deras koppling till diverse kommunistgrupper och partier så har författaren Mattias Karlsson skrivit en artikel på sdkuriren.se om det hela.

Artikeln heter ”Socialdemokraternas sanna natur”.

 
 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Detta inlägg tillägnas Sveriges alla invandringsförespråkare och mångkulturextremister


Jaha, så har återigen ett bestialiskt brott begåtts utav invandrare som har en främmande kultur i arslet.

Den här gången är det den romska familjen i byn Vojakkala i Haparanda kommun som är förövarna.

Ja, säga vad man vill om romer, men det måste ju vara ännu ett exempel på den mångkulturella drömmen personifierad.

Alla de apskaft till invandringsförespråkiska skrikhalsar, t ex de flesta representanter för våra riksdagspartier, andra makthavare, alla antirasistiska organisationer och grupperingar osv lägger ju bara de kort på bordet där det står ENORMA och ENSIDIGA budskap om hur bra det är med invandring och det mångkulturella samhället.

Men de kort som pekar på motsatsen, ja, de göms undan i fickor i skjortärmar, byxben och en massa annat.

Vad är det som ska till för att dessa inkompetenta och trångsynta käpphästar ska kliva ut i ljuset och säga ”Vi har fel”?

Eller dör de hellre än erkänner detta?

Ja, i så fall finns den gamla kommunistandan fortfarande kvar i Sverige, vi kanske är mycket längre bakåt i tiden när det gäller utveckling gentemot USA än vi tror.

För fram tills att Gorbatjov tog makten i Ryssland och därmed införde ett demokratiskt system i landet så fanns ju inställningen bland de som bestämde att Ryssland inte låg efter väst på en enda punkt.

När det gäller den romska familjen så var det idag en stor bild i Aftonbladet på Esa Ranos i byn Vojakkala, hans skalle hade krossats av yxhuggen som en eller flera av den romska familjen utdelade mot honom.

Han har genomgått flera operationer, en gång efter att hjärnsubstansen rann började läcka genom hans näsa. Nyligen opererades en del av pannbenet bort för att hjärnan skulle få plats.

Här följer nu en lista på några utav alla de illdåd, dock långt ifrån alla, som denna familj är ansvariga för. Listan är hämtad från dagens exemplar av Aftonbladet.

Trevlig läsning på er.

Överfallet på Esa Rano är bara ett av många våldsdåd i det lilla samhället Vojakkala. De senaste 20 åren har polisanmälningar om hot, misshandel och trakasserier avlöst varandra.

1990: På 1990-talet köpte Haparanda kommun ut en familj som inte vågade bo kvar.

1996: En kyrkoherde köpte huset, men flyttade efter att han blivit svårt misshandlad. Ett par år senare flyttade Esa Rano och hans familj in.

2005: Under 2005 inleddes nio förundersökningar om brott. Vid fyra var medlemmar ur grannfamiljen misstänkta och vid fem Esa Rano. Ingen utredning ledde till åtal.

2006: I december 2006 greps åtta av personer ur grannfamiljen efter skottlossning. En av dem dömdes till fängelse för grovt olaga hot.

2007: I maj 2007 skildrades grannfejden i tv-programmet Insider. Efter yxdådet mot Esa Rano dömdes flera medlemmar i grannfamiljen.

Två bröder dömdes till sex års fängelse för medhjälp till försök till mord. Pappan, två döttrar och en bekant dömdes till för skyddande av brottsling.

Enligt vad som har stått i media och som har sagt i reportage, t ex i programmet Insider, genom årens lopp så är varenda medlem i familjen romsk, och frun i familjen har flera gånger påstått att det är familjen som blir trakasserade trots att det finns klara och tydliga bevis på motsatsen.

Och var är alla invandrarvänliga politiker, andra makthavare, alla antirasistiska organisationsmedlemmar och sympatisörer nu då?

Ja, till och med dessa avskum har väl sakta kanske börjat inse att allt hjärntvättsprat om hur bra invandringen och det mångkulturella samhället inte fungerar så bra i praktiken.

För det är väl därför som de är så tysta när händelser som t ex dessa sker.

Eller också tycker dessa avskum att det är bra att sådana här händelser sker.

Men det kommer en dag då de förhoppningsvis blickar tillbaka på hela sitt liv och ser vad de har gjort i det.

Och om de har något samvete över huvudtaget så hoppas jag att det då äter upp deras hjärnor ungefär som den där amöban som åt upp några amerikanares hjärnor i en sjö i USA.

Må den dagen komma snart……

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mordet på Olof Palme och det socialdemokratiska partiets ”utveckling”


Sedan stadsminister Olof Palme mördades 1986 så har det nu gått lite över 22 år, och om två år så preskriberas mordet på honom.

Detta är det absolut största misslyckandet när det gäller alla brottsutredningar rent globalt.

I dagsläget så har nu utredningskostnaderna kommit upp i så mycket som drygt en milljard, och detta på grund utav ett gäng klantarslen som klantade till det utan någon som helst motsvarighet.

Hin håle lär nog ha fått många hånfulla skratt under de år som denna utredning har pågått, det ena spåret har ju varit mer konstigt och galet än det andra.

Man minns ju t ex Hans Holme’rs krampaktiga inriktning på PKK-spåret.

Men han hade lika gärna kunnat inrikta sig på ett KKK-spår, resultatet hade blivit detsamma.

Visst, Palmemordet hade väl knappast hunnit bli löst på 50 % utav en halv kafferast, men med tanke på hur många utredare och poliser som har varit inblandade i alla polisutredningar genom åren så borde de ju ha kunnat komma Någon vart i alla fall.

Eller har hela bunten hela tiden varit polisvärldens svar på de två idioterna i filmen ”Dum, dummare”?

För ni som inte minns filmen så kan jag nämna att Jim Carrey och Jeff Daniels spelade huvudrollerna i den, vilket ju säger allt om hur stollig den filmen var.

Dessutom finns det ju en 2:a också.

Men om hela Sveriges folk någon gång skulle få varsit facit i sin hand om mordet så skulle alla lugnt kunna konstatera att ungefär 99 % av alla drösar med papperssamlingar som utredarna har samlat på sig genom åren inte har haft ett enda dyft med saken att göra.

Vi kommer nog aldrig att få veta vem som gjorde det.

Nu tänker ni säkert följande: -Ja, men Christer Pettersson då?

Ja, vad var det med honom?

Vem sjutton tror egentligen på en halvtaskig gammal pundare som hela tiden ändrade sin historia hur som helst, och som knappt verkade veta var han befann sig någonstans?

Visst, nu var jag kanske lite elak här, han är ju faktiskt död.

Dessutom blev han ju friad ifrån alla misstankar en tid innan han dog.

Vad tyckte ni om Olof Palme?

Själv tycker jag att han var den bästa partiledare som socialdemokraterna någonsin har haft.

Det enda som inte var bra med honom var att han var kommunistvänlig, jag tänker nu på hans inställning till t ex Ryssland.

Sedan gav han också uttryck för att vara väldigt hatisk emot Sydafrika på grund utav deras apartheid.

Ett klassiskt uttalande som han gjorde angående detta var nämligen denna:

-Det är en skam att dessa satans mördare ska få hålla på.

Hade han levt idag så hade det uttalandet däremot inte gällt Sydafrika, utan då hade han syftat på det folkmord och den etniska rensning som Israel fortsätter att bedriva emot Mellanösterns palestinier.

Jag tror också att om Olof Palme hade fått fortsatt att leva vidare så hade nog inte socialdemokratin barkat så käpprätt åt helvete som den har gjort idag.

Ta bara det här med vilka partiledare som efterträdde honom.

Först blev det en fjärt i rymden, alltså Ingvar Carlsson.

Sedan blev det en buffel i form utav Göran Persson.

Och vem, eller rättare sagt vad, har socialdemokraterna idag som partiledare?

Jo, den mänskliga motsvarigheten till en sjöelefanthona, nämligen den halvmulliga velpottan Mona Sahlin.

Nu gick jag kanske lite väl långt här, men jag tycker faktiskt att hon är veligare än en halt trana som inte vet vilket ben den ska stå på.

Socialdemokraterna har ju inte ens något partiprogram längre i form av ett alternativ till den borgeliga regeringen, i alla fall inte någonting som syns, märks eller hörs.

Det enda som är någorlunda på tapeten är frågan om a-kassan, men inte ens i denna fråga finns det några klara budskap.

Nej, socialdemokraterna kunde inte ha fått en sämre partiledare.

Och Olof Palme lär nog ha vridit sig i sin grav flera gånger om på grund utav detta vid det här laget.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på mars 9, 2009 i brottslighet, ideologier, politik

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

I morgon avgörs det om Tito Beltran blir dömd för våldtäkt


I dag är det 3 veckor sedan som rättegången emot Tito Beltran avslutades och i morgon blir han, om rättvisan segrar, fälld. För det är klart som fasen att han är skyldig till våldtäkten som inträffade för 8 år sedan.

Helt klart är att barnflickan blev våldtagen och eftersom som Tito Beltran fanns i samma rum så kan det bara vara han som har gjort det, för hon har ju knappast våldtagit sig själv!

Sedan kan man ju tycka att det är konstigt att hon väntade i 8 år innan hon anmälde våldtäkten, men det är inte konstigt. Hon trodde säkert inte att det skulle bli rättsak utav det hela och att hon hade någon chans eftersom Tito är en världsartist. Men det har hon verkligen, bara för att han är en världsartist så står han inte över den svenska lagen vilket han tycks tro.

Det är heller inte första gången som Beltran har varit misstänkt för både våldtäkter och andra avskyvärda brott, de gångerna har det dock inte funnits tillräckliga bevis för att han ska bli fälld men den här gången finns det det.

Sedan kan han förklara sig oskyldig och försöka söka sympati hos det svenska folket hur mycket han vill, men det lär inte fungera. Han kan ju förresten inte förvänta sig att få sympati utav ett folk som han har anklagat för att vara det mest rasistiska i hela världen, vilket betyder att han har en väldigt konstig och snedvriden verklighetsuppfattning. Det innebär också att han aldrig har varit i USA och Ryssland.

Följande artikel stod i alla fall i eftermiddag på Kanal 5:s text-tv:

Jenny Beltran: ”En enorm press”

Rättegången mot Tito Beltran, som står anklagad för våldtäkt, avslutades för tre veckor sedan.

Väntan fram till domen i morgon klockan 14 har varit svår, berättar Jenny Beltran för Aftonbladet.se.

-Det klart att det har varit en enorm press. Jag tror ingen som inte varit i den här situationen kan förstå. Tito mår inte bra, säger Jenny Beltran.

Sååå, han mår inte bra? Bra det, för då innebär det i alla fall att han har ett samvete och att han ångrar vad han har gjort.

De enda människor som jag tycker det är synd om i det här fallet är hans fru och hans barn, för det kan inte vara trevligt att bo tillsammans med en våldtäktsman. Det är också synd om barnflickan, men Tito Beltran är det däremot inte ett dugg synd om.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 11, 2008 i Samhällsproblem

 

Etiketter: , , , , , , , , ,