RSS

Etikettarkiv: böcker

In memorian: Weine Berg


Idag fick jag reda på att Weine Berg, som driver bloggen Rakryggad på www.rakryggad.blogspot.com natten till i fredags avled. Detta inlägg är min minneshyllning till honom.

Weine Berg gick bort alldeles för tidigt, han dog i cancer och blev bara 38 år. Han föddes 1971 och blev en utav de främsta kämparna emot den politiska korrektheten, bl a genom sin blogg men också på andra sätt.

Hans blogg fyllde en viktig funktion i kampen mot detta hot emot demokratin. Han var också en utav författarna till boken ”Vitboken”, boken om det mångkulturella landsförräderiet.

Denna bok har dock inte kommit ut än, men beräknas vara klar för marknaden innan jul. En annan utav bokens författare är Jan Milld.

Jag minns själv hur jag kom i kontakt med hans blogg, det var för nästan 2 år sedan via nätverket Nätverk mot politisk korrekthet av vilket han var stolt medlem i.

Andra minneshyllningar till honom, samt en hel del fakta och bakgrund om honom själv, finns på t ex frianyheter.wordpress.com/2009/11/09/weine-berg-1971%E2%80%932009-har-avlidit/ ,

www.nationell.nu/2009/11/09/weine-berg-ar-dod och på www.nationellidag.se/visa/default.asp .

Vila i frid, Weine.

PS. De av er som har som syfte att smutskasta hans minne kan bespara er att kommentera detta inlägg, för sådana kommentarer kommer inte att publiceras. Andra kommentarer ifrån sådana personer kommer i fortsättningen på grund utav detta inte heller att publiceras i denna blogg, oavsett vilket inlägg som det än gäller.

För detta är en memorian, och ingen plats för smutskastning, påhopp, skitprat, personangrepp eller liknande.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 9, 2009 i allmänt, demokrati, ideologier, media

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Folkmordspartiet 2: Socialdemokraterna


Här följer nu en fortsättning på inlägget ”Folkmordspartiet” som jag skrev för en tid sedan, och som handlade om Vänsterpartiet.

Men i detta inlägg tar jag upp Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är ett parti som påstår sig vara ett demokratiskt parti, detta var sant under partiets grundare Per-Albin Hanssons tid som partiledare. Ända fram till att Tage Erlander fick lämna över ledarposten till Olof Palme så var det fortfarande så.

Men med Olof Palme vid rodret så var det början till slutet för Socialdemokraternas demokratianda.

När t ex Göran Persson blev partiledare så styrdes partiet med en piska a´ la slagtålig hammarplast som skulle ha fått kommunistiska folkmordsdiktatorer som Josef Stalin och gamle Mao att bli gröna av avund, och därmed sluta upp med att vara kommunister.

För gröna kommunister finns ju inte, inte ens inom Miljöpartiet hittar man sådana.

Och Mona Sahlin gör vad hon kan för att förinta Socialdemokraternas forna demokratiska ståndpunkter ännu mera, med henne vid rodret kommer aldrig partiet att bli demokratiskt igen.

Men det är egentligen inte hennes fel, nej, hon har bara bättrat på käpprätt-åt-helvete-utvecklingen och det ganska rejält dessutom.

Men Olof Palme då? Jo, han var Rysslandsvänlig, och därmed också kommunistvänlig.

Men Socialdemokraterna var inte bara Rysslandsvänligt under hans tid, en del av tiden var de också röda khmerer-vänliga.

Och vilka de röda khmererna var är ju välkänt vid det här laget, under deras kommunistiska diktaturregim i Kambodja mördade de minst c:a 4 miljoner kambodjaner.

Med tanke på sådana händelser så är det inte konstigt att Socialdemokraterna har en röd ros som partisymbol, rosen har ju blodets färg.

Men att Socialdemokraterna har haft, och fortfarande har, gott om kopplingar till folkmord och andra människofientliga saker som kännetecknar kommunismen vill de naturligtvis inte skylta med.

Och man förstår dem ju.

Socialdemokraterna har en gång i tiden varit ett parti som verkligen brydde sig om svenskarna och stod upp för dem, vilket de inte gör idag: Att det var Per-Albin Hansson som först myntade uttrycket (citat) ”Sverige åt svenskarna” är ju känt och han och Tage Erlander var nog de enda riktiga partiledare som Socialdemokraterna någonsin har haft. Tage Erlander var varken antidemokrat eller svenskfientlig han heller.

Men det här var som sagt mycket länge sedan nu.

När det gäller Socialdemokraternas inblandning i folkmord och kopplingar till diktaturregimer så beskrev ide’historikern och författaren Johan Norberg detta i en artikel/kolumn i Metro i går.

Eftersom kolumnen är ganska lång så tar jag bara upp de delar som är väsentliga för det här inlägget.

Så här skrev han:

Den 17:e april 1975 marscherade Pol Pots röda khmerer in i Kambodjas huvudstad och ett av historiens blodigaste samhällsexprement tog sin början. Phnom Penhs två miljoner invånare fick en vecka på sig att utrymma staden. De skulle förslavas i kollektivjordbruken.

Den kommunistiska regimen ville utrota den borgeliga klassen och alla dess borgeliga attribut, som pengar, böcker och till och med glasögon.

Sverige hade unikt goda kontakter med Kambodja på 70-talet. Våra diplomater, ledande intellektuella och socialdemokratiska statsråd utnyttjade dem till att försvara de röda khmerernas regim och avfärda flyktingars vittnesbörd som lögner.

Om detta har Forum för levande historia gjort en viktig och obehaglig utställning: ”Middag med Pol Pot”.

Den skildrar det kollektiva vansinnet genom att bilderna på torterade och mördade varvas med välmående, viktiga svenskar som slog fast att mördarregimen var höjden av ordning och solidaritet.

Att en författare som Jan Myrdal fortfarande försvarar de röda khmererna, och att en partiledare som tills nyligen kallade sig kommunist kan sitta i en regering nästa år, visar behovet av en sådan historielektion.

Ja, allt detta skrev alltså Johan Norberg i Metro i går.

Och vilken partiledare som tills nyligen kallade sig för kommunist tror ni att han syftade på? Jo, Vänsterpartiets ledare Lars Ohly.

Men hans tillbakatagande av att vara stolt över att vara kommunist, eller att vara kommunist över huvudtaget, var helt klart bara en läpparnas bekännelse.

För man byter inte ideologi över en natt, såvida man inte har större identitetsproblem än en illamående person som inte har bestämt sig för i vilken ända som det som orsakar illamåendet ska komma ut ur.

”Hmm, hur var det nu igen? Ska jag kräkas eller bajsa? Nej, jag tror att jag gör båda sakerna samtidigt istället, det blir bäst så.”

I så fall är det lätt att tro att personen ifråga har läst avsnittet ”DassKapital” ur serietecknaren Joakim Lindegrens seriealbum Pärlor för svin minst någonstans mellan 100-200 gånger för mycket.

Men troligen är det då någonting som inte är riktigt som det ska långt innan det hela ens är på väg att gå över styr.

När det gäller Socialdemokraterna och deras koppling till diverse kommunistgrupper och partier så har författaren Mattias Karlsson skrivit en artikel på sdkuriren.se om det hela.

Artikeln heter ”Socialdemokraternas sanna natur”.

 
 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ur Lars Janssons bok ”Mångkultur eller välfärd”


Lars Jansson är ekonom och tidigare universitetslektor vid Göteborgs Universitet.

Han är den ende ekonom som gjort en seriös och färsk kalkyl om vad invandringen kostar svenska skattebetalare.

Han har dels presenterat kalkylen i tidskriften Salt (nr 5) och dels gjort en ännu färskare beräkning i boken ”Mångkultur eller välfärd” (Vitsippan 2002).

Här följer tt sammandrag om kalkylen som presenterades i Salt:

”Sverige har 1987-1996 beviljat 10 gånger så många permanenta uppehållstillstånd per capita som genomsnittet av övriga EU-länder.

Andra länder beviljar ofta tillfälliga uppehållstillstånd, medan Sverige nästan till 100 % ger permanenta tillstånd.

Varje år kommer nya sökande från ca 100 länder.
Under det senaste decenniet har invandrarbefolkningen i Sverige ökat med ca 40 %.

Bland västländerna kommer Sverige som 4:e land efter Australien. Australien har 23 % av befolkningen född utomlands, Kanada 16 %, Frankrike 11 %.”

Jansson följer definitionen ”invandrare” som utrikes födda och deras barn födda i Sverige oavsett nationalitet vid födseln. De uppgår då till 1 747 000 personer.

479 000 är i åldern 0-18 år

560 000 är förvärvsarbetande, 19-64 år

450 000 är icke-förvärvsarbetande, 19-64 år

125 000 är förtidspensionerade, 19-64 år

155 000 är ålderspensionärer, över 65 år

Invandrarbefolkningen är idag 20 %, inom tio år 25 % av befolkningen.

Invandrarna är koncentrerade till de större städerna. I Stockholm och Göteborg är de 31 %, i Malmö 35 % (1998).
Bland barn och unga 0 – 18 år är andelen högre: i Malmö 51 %, i Stockholm och Göteborg 40 %.

I varje välfärdsland omfördelas resurser mellan friska och sjuka, arbetande och arbetslösa, högutbildade och lågutbildade etc. Jansson nämner regeringens utredare Jan Ekberg, som har räknat på vilka uttag invandrare gör i vissa välfärdssystem och ställer det mot vad invandrarna betalar in i skatt och socialavgifter. Det kan då uppstå plus eller minus sett ur ursprungsbefolkningens synpunkt.

Jansson menar att Ekberg räknar för snävt;
att Ekberg bara tar med vissa inkomster och utgifter.

Jansson kritiserar vidare Ekberg för att denne räknar in de skatter som arbetskraftsinvandrarna betalade på 60-talet och att detta i hans modell beräknas täcka enbart invandringsspecifika kostnader på 80- och 90-talen.

Övriga samhällskostnader tas inte med i Ekbergs modell och Jansson anser att detta är ett sätt att bagatellisera kostnaden.

Jansson anser att samhällets samtliga kostnader måste fördelas även på invandrarna, eftersom även de tar del av dessa tjänster (EU-avgiften, försvaret, statsskuldräntan).

Invandrarna måste förutsättas bidra till alla samhällssektorer. Om det t ex blir aktuellt att använda försvaret kommer även invandrare att försvaras, och det är då rimligt att de förväntas bidra till finansieringen på samma sätt som svenskar.

När Jansson räknar är grundantagandet att genomsnittskostnaden för samhällets verksamheter etc fördelas lika per capita oberoende av nationalitet, men hänsyn har även tagits till strukturella faktorer som gör att invandrarnas kostnader kan bli högre eller lägre än svenskars på olika områden.

Janssons kalkyl avser året 1998, ibland med vissa skattningar baserade på data från 1997.

Invandringen påverkar kostnader för:

1) Offentlig konsumtion (t ex barnomsorg, skola, handikapp och åldringsvård som kommunerna står för, sjukvård som landstingen svarar för, samt viss statlig verksamhet)

2) Centrala samhällsfunktioner (som rättsväsen, polis, åklagare, domstolar, kriminalvård, forskning, universitetsutbildning, kommunikationer, bostäder, näringsliv och kultur samt centrala ämbetsverk och räntor på statsskulden). Centrala funktioner inklusive statsskuldräntor uppgick till 140 miljarder.

3) Transfereringar (kontanta överföringar till hushåll, t ex barnbidrag, föräldrapenning, socialbidrag, underhållsstöd, sjukpenning, a-kassa etc, samt transfereringar till företag, kommuner och landsting, samt medverkan i internationella verksamheter, EU-avgift.

4) Inkomstförluster (de icke förvärvsarbetande betalar inte skatt etc, vilket bör medräknas som förlust).

1) Offentlig konsumtion i kommuner, landsting och stat

1998 uppgick den totala offentliga konsumtionen till 466 miljarder.

Kommunernas offentliga konsumtion är i genomsnitt 30 309 kr per person.

1 747 000 invandrare förbrukar då 52,9 miljarder.

Siffran beräknas bli 7,8 miljarder lägre därför att invandrarna i genomsnitt är yngre än svanskar, men skolkostnaderna blir i gengäld p.g.a. extra resurser för invandrarbarnens särskilda behov 3,3 miljarder högre.

Landstingens kostnader (främst sjukvård) per invånare uppgår till 12 740 kronor.

1 747 000 invandrare förbrukar då 22,3 miljarder. Jansson reducerar summan med 8,7 miljarder eftersom invandrarna i genomsnitt är yngre. Knappt 8 % av invandrarbefolkningen är ålderspensionärer mot 19,7 bland svenskarna.

Statens verksamhet kostar 14 682 kronor per person rakt utslaget.

1 747 000 invandrare kostar då 25,6 miljarder. Jansson justerar upp siffran för invandrarnas del med 2 miljarder beroende på att de ökar kraven på rättsväsendet genom högre brottslighet särskilt för ungdomsbrottslighet och grövre brott. På varje svensk medborgare (inklusive naturaliserade) som dömdes för grövre brott dömdes 1998 4-8 utländska medborgare för liknande brott.

2) Centrala funktioner innefattar bl a räntor på statsskulden, 12 762 kronor per person,

vilket då med 1 747 000 invandrare blir 22,3 miljarder som faller på invandrarna. (Räknenissens kommentar: sedan 1998 har räntekostnaden till all lycka sjunkit från över 100 miljarder till ca 80. Det gör situationen något bättre. Siffran 12 762 kronor _per person_ visar dock med all tydlighet vilken totalt huvudlös politik som bedrivits och vilka usla journalister landet har. Hur många människor är överhuvudtaget medvetna om att varje person år 1998 betalade 12 762 kronor i ränta? Detta är räknat per invånare. En tvåbarnsfamilj med två föräldrar betalade detta år ca 50 000 kronor i ränta på statsskulden. Och så handlar debatten om 100 kronor mer i barnbidrag per månad! Vart går då dessa räntebetalningar? 1/3 går utomlands och innebär att Sverige förlorar den köpkraften, i övrigt går det t ex till de som haft råd att köpa statsobligationer, dvs en överföring till välbeställda.

Eftersom statsskulden till stor del togs upp för att finansiera rekordinvandringen under 1990-talet, som inföll under den värsta ekonomiska krisen, borde invandrarkollektivet rätteligen belastas med en större andel. Det har Jansson inte gjort.)

Andra centrala ledande funktioner kostade 3 049 kronor per person,

med 1 747 000 invandrare blir det 5,3 miljarder för dem. (Räknenissens kommentar: även invandrare får ju ta del av vårt kära kungahus´ aktiviteter, liksom åtnjuta Göran Perssons insatser för landet, liksom hela regeringens & riksdagens värv, det är detta som bl a ingår i denna post).

Ovanstående poster blir sammanlagt 117,2 miljarder för invandrarnas del.

3) Kostnader för transfereringar

I dagligt tal brukar men med ”transfereringar” avse kontanta överföringar till hushållen, som pensioner, barnbidrag etc, men här avses också statens transfereringar till kommunerna, transfereringar till företag och socialbidrag, som är transfereringar från kommuner till hushåll.

81,2 miljarder, eller 70 % av statens budget, är transfereringar.

55,9 miljarder gick från staten till hushåll och enskilda individer.

10,4 miljarder gick till statliga företag (som Samhall, Sjöfartsverket och SJ) och privata företag, föreningar (som räntebidrag, ersättningar till handikappade, bidrag till utbildning inom företag, rättshjälp, presstöd och regional utveckling) och andra organisationer (studieförbund och folkhögskolor, lönebidrag till handikappade, politiska partier, idrottsrörelsen, teatrar m m)

6,4 miljarder gick till internationell verksamhet inklusive EU

8,5 miljarder som är transfereringar från kommuner, tillkommer

Transfereringar till barn och unga 0-18 år

Antal i invandrargruppen 479 000.

Till denna kategori betalas barnbidrag med flerbarnstillägg, förlängt barnbidrag, studiebidrag till gymnasieelever, föräldrapenning, underhållsstöd och bostadsbidrag.

Samhällets genomsnittsöverföring till denna kategori är 21 722 kr per barn.

479 000 invandrarbarn och invandrarungdomar får då tillsammans 10,4 miljarder per år.

Barnpensioner ingår inte här, inte heller socialbidrag, som påförs de vuxna.

Maxtaxan på dagis kommer att gynna dessa stora familjer (även om de nu ofta får avgiften betald av socialtjänsten ändå. Likaså kommer rätt till plats på dagis även för barn till arbetslösa att gynna invandrargruppen, som har högre arbetslöshet. Särskilda satsningar på språkförskola är inte medräknat i transfereringen enl ovan.)

Förvärvsarbetande 19-64 år

Antal 560 000.

Jansson uppskattar med ledning av olika mätningar att 55 % av invandrarbefolkningen i arbetsför ålder är sysselsatta. Det blir då 560 000.

Invandrare hade under tidigt 1990-tal drygt 50 % fler sjukdagar per år än infödda svenskar.

Icke-förvärvsarbetande 19-65 år

Antal 450 000 i invandrargruppen.

Denna kategori omfattar både arbetslösa och de som står utanför arbetskraften.

Det är vanligt att människor i denna grupp, både infödda svenskar och invandrare, varvar tillfälligt arbete med studier, arbetsmarknadsåtgärder, arbetslöshet. Vanliga transfereringar till denna grupp a-kassa eller KAS, sjukpenning, utbildningsbidrag, ersättning för deltagande i arbetsmarknadsprojekt, studiebidrag, socialbidrag.

Förtidspensionerade 16-64 år

123 000 i invandrargruppen.

Efter 1985 är förtidspensioner starkt överrepresenterade i invandrargruppen: år 1998 var 13,4 % av de utrikesfödda mot 6,3 av de infödda svenskarna förtidspensionerade. Detta trots att invandrarbefolkningen i genomsnitt är yngre.

Genomsnittstransfereringen för en förtidspensionerad är 109 756 kronor per år. Dessutom tillkommer den kollektiva transfereringen enligt ovan, om 14 867 kronor per person och år, samt bostadstillägg. Totalkostnaden för 123 000 personer blir då 15,3 miljarder.

Ålderspensionärer, äldre än 65 år

135 000 personer.

Andelen ålderspensionärer är än så länge starkt underrepresenterad bland invandrarna med sina 7,7 %. Om 20 år kommer det att se annorlunda ut.

Kostnaden för folkpension, ev pensionstillskott, ATP och bostadstillägg har beräknats till 117 7223 kronor per person och år. Det blir då 15,9 miljarder för gruppen.

4) Inkomstförluster

Ovan har det handlat om de utbetalningar som på olika vägar görs till invandrarkollektivet. Därtill kommer inkomstförluster.

När människor – det gäller lika för svenskar och invandrare – inte är i arbete uteblir skatteinkomster till stat och kommun. Den uteblivna inkomsten bör räknas som kostnad.

Genomsnittsinkomsten för utrikes födda (män och kvinnor, utländska eller svenska medborgare) var 1997 180 400 kronor per år.

Enligt regeringens sysselsättningsmål ska 80 % av befolkningen i åldern 20-64 år vara i arbete. Av 910 000 invandrare i denna ålder är 560 000 sysselsatta, 450 000 inte.

För att nå graden 80 % ska ytterligare 340 000 invandrare ha arbete. Att dessa 340 000 inte har arbete gör att samhället förlorar 140 000 kronor per år i uteblivna skatteinkomster. Kommunerna förlorar 17 miljarder (skattesats 31 %), staten 30 miljarder (arbetsgivaravgift, egenavgift och moms). Summa 47 miljarder.

68 % av hela invandrarbefolkningen får i allt väsentligt sin utkomst genom skattefinansiering.

Den årliga kostnaden för en icke-förvärvsarbetande är 247 000 – 268 000.

Summa för invandrarkollektivets andel av kostnaderna enligt posterna ovan

Offentlig konsumtion (t ex skola, vård, omsorg) 89,6

Centrala funktioner (t ex rättsväsen) 27,6

Transfereringar (t ex barnbidrag, sjukpenning, förtidspension) 97,1

Inkomstförluster p.g.a. låg sysselsättningsgrad 47,0

Alltså de totalt berömda 261,3 miljarderna.

Räknat på 4 miljoner förvärvsarbetande blir bruttokostnaden 65 000 kronor per år.

Inkluderas 1 miljon pensionärer med pension över 100 000 per år blir det förstås ”bara ” 52 000 kronor per person och år.

År 1996 och 1997 betalade invandrarna ca 10 % av samhällets skattefinansierade kostnader. Det betyder då 26 miljarder in, 261 miljarder ut, netto 235 miljarder.

Nettot utslaget på 4 miljoner förvärvsarbetande blir då 58 800 per person.

Inkludera 1 miljoner pensionärer med pension över 100 00 om året blir det 47 000 per person och år.

25 % av kommunernas och landstingens kostnader är enligt denna beräkning invandrarrelaterade, och Jansson ser där en viktig förklaring till nedskärningarna inom denna sektor. Situationen kommer att förvärras eftersom invandringen fortsätter.

Andelen hushåll som lever under socialbidragsnormen har ökat från 5 % 1991 till 10 % 1996.

Sverige har 12 procentenheter högre skatt än EU-genomsnittet, men inte motsvarande högre välfärd. BNP per capita är lägre i Sverige än de flesta EU- och OECD-länder. Alla våra skandinaviska grannar har högre BNP/capita. När det gäller BNP-tillväxt 1996-1998 kom Sverige på 25 plats inom OECD.

Trots högkonjunktur räcker inte världens högsta skatter till att amortera en enda krona på statsskulden, om man inte tar till engångsutförsäljningar typ Telia och stora överföringar från AP-fonderna.

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vitbok om det mångkulturella landsförräderiet


På internet ökar trycket för upprättande av en sanningskommission om det pågående landsförräderiet. Makthavarnas omvandling av det harmoniska och välfungerande Sverige till ett mångkulturellt – i praktiken multietniskt – kaos, har väckt starka känslor hos en växande majoritet av svenska folket. Sedan en tid tillbaka pågår sammanställningen av en “Vitbok” som underlag för en kommande sanningskommission. Enskilda Sverige- och svenskvänner har också tagit initiativ till finansierandet av upptryckning och distribution av vitboken.

Sedan tidigare finns det framarbetade analyser och beräkningar av de senaste decenniernas invandringspolitik. Med vetenskaplig grundlighet har t ex de politiska beslutens framväxt skildrats i antologin “Exit Folkhemssverige”, där också massmedias roll som undergrävare av demokratin belyses. Kostnaderna för massinvandringen och därmed dess avgörande betydelse för välfärdens successiva erodering beskrevs redan vid detta sekels början av ekonomen Lars Jansson i boken “Mångkultur eller välfärd?”. Den grova och accelererande brottsligheten där personer med invandrarbakgrund är starkt överrepresenterad kan avläsas inte bara i BRÅ:s rapporter utan också via dagliga skildringar i massmedia.

En under åren återkommande fråga från allmänheten är varför. Besvarandet av denna undran över det som pågår är inte alldeles enkelt. Försöken till förklaring har handlat om allt mellan oförstånd till medvetet agerande för egen personlig vinning från aktörerna i det “mångkulturella projektet”. Den kanske vanligaste teorin är nog ändå att det handlar om människans svaghet – i det här fallet behovet av att till varje pris bli uppfattad och omnämnd som “god”. Med andra ord hyckleri, eftersom man i stor utsträckning agerat mot bättre vetande.

Oavsett de bakomliggande motiven hos aktörerna bakom Sveriges och svenska folkets avveckling, är det ansvarsfrågan som allt tydligare ställs högst på listan över det som framförs. Sveket mot våra förfäders uppoffrande arbete och skapande av ett harmoniskt och välfungerande Sverige, upplevs så frustrerande att ingedera motiv kan uppfattas som förmildrande. Att genom detta förräderi också ha berövat våra egna barn och barnbarn förutsättningar för ett liv i harmoni och välfärd i en svensk nation, gör att skuldfrågan ställs allt oftare och med allt större vrede.

Än så länge varierar de framförda yttringarna på en skala mellan önskan om en förklaring och en ursäkt från de skyldigas sida, till ståndpunkten att det är ett absolut måste med utmätandet av ett straff – ett mycket kännbart sådant – för de som medverkat till lands- och folkförräderiet!

Vad som ska ske framöver avgörs troligtvis ganska snart på den politiska arenan. Skulle parlamentariska alternativ i form av exempelvis Sverigedemokraterna ges demokratiska möjligheter till agerande och inflytande, kan möjligtvis den förstnämnda varianten bli den som ges störst stöd av allmänheten. På samma sätt som Sanningskommissionen för Sydafrika eller Nurnbergrättegången och Haagdomstolar har fungerat för att skapa försoning.

Om denna väg också fortsättningsvis blockeras är det tveklöst andra krafter som kommer att växa sig starka och åberopa helt andra principer och bevekelsegrunder.

Weine Berg

Björn Hammarbäck
Jan Milld
Kenneth Sandberg
Källor: Rakryggad.nu och Blågula Frågor.
 
 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,