Igår var dagen då antidemokraten Björn Söderberg hyllades för att ha förstört och raserat en människas liv

Under måndagen den 12:e oktober, alltså igår så att säga, så var det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister utanför sitt hem, och på flera håll i Sverige bl a i Göteborg och Karlstad så anordnades det manifestationer för att hedra hans minne.

Men vad, eller rättare sagt vem, var det egentligen som man hyllade? Jo, en antidemokrat som hade förstört och raserat en annan människas liv.

Alltså var hela budskapet i manifestationerna så falskt som det kunde bli, de som deltog i dessa kunde lika gärna ha hyllat Björn Söderbergs mördare.

Jag försvarar inte mordet på denne man, ja, han var ju faktiskt det, nej, de som mördade honom gjorde lika fel som han själv gjorde. För både han och hans mördare hade en sak gemensamt: De raserade en annan människas liv.

För det var ju så här att denne Söderberg såg till att en person på hans arbetsplats blev av med sitt förtroendeuppdrag på jobbet och fick sparken från sin arbetsplats, vilket också gjorde att han blev utesluten ur sitt fackförbund.

Allt detta var Björn Söderbergs verk, och för det hyllas han.

Snacka om manifestationer som går ut på att hylla förstörande av människors liv, de som anordnade manifestationerna och de som deltog i dem har mer gemensamt med den borgeliga regeringen än de har med vänstern.

Dessa typer verkar vara borgarbrackor i vänsterkläder, så syndikalister och syndikalistsympatisörer många av dem är.

Björn Söderberg var ju syndikalist.

Ja, som ni säkert förstår så tycker jag inte att han är värd att varesig hedras eller minnas, (utom möjligen för hans anhöriga och hans vänner då), de som anser motsatsen kan ju lika gärna hylla Adolf Hitler eller Saddam Hussein.

Men vem vet, det kanske de gör i smyg samtidigt som dessa syndikalister och andra vänsterextremister gastar och skriker sig hesa om smygrasism så det skriker om det.

För det är ju de som är de riktiga smygrasisterna, eller rättare sagt smygfascisterna. Med andra ord så är de emot sig själva, eftersom de skanderar slagord som t ex ”Krossa fascismen, krossa rasismen”.

Jag vet precis hur syndikalister resonerar, jag har nämligen haft en kompis som var syndikalist och vad jag vet så är han det fortfarande. Vi hade känt varandra länge när han på ett ”bananskal” halkade snett och handlöst trillade rakt in i ”syndikalistträsket”.

Men vi fortsatte att umgås, orsaken till att det gick var att vi aldrig diskuterade politik och invandring. Men till slut så gick det inte längre, och det slutade med att vi gick skilda vägar.

Vi kom helt enkelt inte överens, vilket inte var så konstigt. Han var ingen antidemokrat innan han halkade in i den där fascistiska smörjan, men han blev det sedan mer och mer.

Så jag vet mycket väl hur och vad en syndikalist tänker och har för åsikter. Han prenumerade bl a på den syndikalistiska skvallertidningen Röd Press (har för mig att den hette det, om inte så hette den Röd Front eller något liknande), och den var allt annat än demokratisk.

Om man hade vänt på det hela och sett tidningen och dess artiklar ur en hets-mot-folkgruppssynvinkel så hade tidningen och dess medarbetare blivit fälld för hets mot folkgrupp flera gånger om.

Som sagt, Syndikalisterna är ingen demokratisk organisation, men med tanke på vad deras ungdomsförbund sysslar med för ”trevligheter” så är det inte så konstigt.

Äpplet faller inte långt från trädet, heter det ju, eller ännu bättre: Terrorister som terrorister.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, alltså SUF, samarbetar ju på många håll i landet med grupperingar som t ex AFA, (Antifascistisk Aktion) och hur ”demokratiska” de är vet ju de flesta.

Eller vad sägs om mordbränder, grov misshandel, mordförsök m.m? Ja, det här är bara några utav t ex Antifascistisk Aktions ”meriter”.

Men nu till Björn Söderberg och det som gör att han igår hyllades och hedrades av många människor.

Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var ju fascist.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Jag är själv gammal industriarbetare, så jag vet vilket oljud det oftast är på sådana arbetsplatser.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör.

Det är ju som sagt gott om höga oljud på industriarbetsplatser.

Samtidigt innebär ju också detta att man inte ska kunna höra på musik på jobbet, beroende på om det är tillåtet att lyssna på musik på det jobb man har, utan att få sparken.

Om jag skulle lyssna på progg på mitt jobb, ska jag då klassas som en nerknarkad kommunist och få sparken med dunder och brak bara för att någon idiot har fått för sig att jag är råkommunist och tycker att det var skitbra att det dödades minst 42,7 miljoner människor under Josef Stalins tid vid makten i Ryssland på grund utav t ex etnicitet?

(Ni som nu tror att jag gillar progg tar dock gruvligt misste.)

Vi kan även se det hela på ett annat sätt:

Om en person har en cd-spelare på sitt kontor där det på samtliga skivor enbart finns hiphop, har han eller hon då i samma ögonblick som personen ifråga för första gången i samma sekund som han eller hon sätter på en sådan skiva helt plötsligt blivit en svart amerikan per automatik?

Om nu inte personen ifråga var svart redan innan förstås, för då är det ju ännu värre.

För då är det säkert någon tokstolle som ringer till organisationen Centrum mot rasism (CMR), och vips så har det helt plötsligt ännu en gång ”hittats” rasism där sådan inte finns.

Alla vet ju att en svart person är rasist mot sig själv, personen är ju svart. Och sådant får ju absolut inte förekomma.

Eller får det det?

 

Ska man få sparken från sitt jobb och bli utesluten ur sitt fackförbund på grund utav sin musiksmak?

Nu på måndag, alltså den 12:e oktober, så är det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades i sitt hem av nazister, och uppmaningar här och var, bl a på olika bloggar på internet, i form av upprop och annat inför måndagen har börjat spridas.

Tydligen så ska det på måndag på vissa håll i landet arrangeras manifestationer till hans ära, och visst, självklart ska man få hylla någon om man vill.

Men vem är det egentligen som man hyllar? Jo, en människa som har förstört en annan människas liv.

För det var just det som Björn Söderberg gjorde, han såg till att en person som lyssnade på s k vit makt-musik på sitt jobb fick sparken ifrån det, och inte nog med det, personen blev utesluten ur sitt fackförbund på grund utav detta.
Han skulle ha fått ett förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, om det inte hade varit för Björn Söderberg.

Så det som ska hyllas på måndag är alltså raserandet av en annan människas liv.

Men allt det här ställer ju en utav de demokratiska spelreglerna i ett nytt ljus.

Ska man ha rätt att se till så att någon får sparken från sitt jobb och få någon utesluten ur sitt fackförbund på grund utav hans eller hennes musiksmak?

Har man rätt att förstöra en annan människas liv på grund utav vilken sorts musik som han eller hon gillar?

Ska man som arbetsgivare få säga upp någon på grund utav musiksmak?

Ska man som fackman ha rätt att få någon utesluten på utav musik?

Är sådana saker demokratiska? Nej, naturligtvis inte, lika lite demokratiskt är det utav en arbetskollega att rasera en annan kollegas liv. För det var just det som Björn Söderberg gjorde i och med hans agerande.

Om jag skulle lyssna på t ex progg på min arbetsplats, ska jag få hela mitt liv slaget i spillror då? Proggen är ju kommunistisk musik.

Är man automatiskt neger, oavsett hudfärg, om man gillar hiphop?

Vad är det som säger att killen vars liv Björn Söderberg raserade var nazist? Hade Söderberg frågat honom?

Varför ska man hylla en person som har raserat en annan människas liv? De som har tänkt att hylla Björn Söderberg kunde ju lika gärna ha hyllat hans mördare, det hade varit precis samma sak.

För både mördarna och Björn Söderberg raserade ju en annan människas liv. Han raserade livet för den person som fick sparken ifrån arbetet, som blev av med sitt förtroendeuppdrag och som blev utesluten ur sitt fackförbund.

Och vad Söderbergs mördare raserade behöver jag nog knappast nämna.

Men det var inte Söderbergs sak att, som den syndikalist som han var, springa och skvallra för kreti och pleti och därmed rasera mannens liv. Det hade företaget skött självt, han behövde inte leka Mr Fascist. Fast å andra sidan så lekte han inte, han var ju en fascist.
Det bevisade han själv genom sin handling.

Björn Söderberg var en person som stod för värden som är totalt förkastliga, Syndikalisterna är ju knappast kända för att vara en demokratisk gruppering bl a med tanke på vad deras ungdomsförbund ägnar sig åt.

Att misshandla oliktänkande, förfölja dem för sina åsikters skull osv kallar inte jag för demokratiskt, och det tror jag inte att så många andra gör heller, ja, utom terroristiska vänsteridioter då förstås.

Syndikalisterna samarbetar ju med terrorgrupperingar som Antifascistisk Aktion, alltså AFA, vilket säger mycket om SAC:s ”demokratiska” inställning, t ex deras ungdomsförbund samarbetar ju med dem.

Men tillbaka till Björn Söderberg.

I mina ögon finns det ingen anledning att minnas en sådan människa som han, utom för hans närmaste, hans anhöriga, hans vänner och hans bekanta då.

Men det är ju alldeles självklart det, det vore väl konstigt om de inte ville minnas honom.

Som sagt, DET är en helt annan sak.

Nu låter det kanske som om jag försvarar mordet på honom, om ni tror det så tror ni fel.
Men Björn Söderberg borde ha haft mer i skallen än han verkade ha, och inte arbeta emot åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och därmed emot demokratin eftersom dessa två saker är några utav hörnstenarna i demokratin.

Men vad kan man begära av en inskränkt och antidemokratisk vänsterextremist?
Ja, säg det, i alla går det inte att kräva någonting som inte finns, t ex sunt förnuft, demokratiskt tänkande, samt respekt och acceptans för andra människor.

Dessa tokstollar borde lyssna på vad en man vid namn Sokrates (alla vet ju vem han är, utom möjligtvis vänsterextremisterna då) en gång i tiden sade.

Han sade följande: -Jag tycker inte om dina åsikter, men jag är beredd att slåss för din rätt att få uttrycka dem.

Någonting att tänka på för vänsterextremister kanske?

Men det klart, det förutsätter ju att de är demokrater. Och det är de inte, alltså går det inte.

 

Den antirasistiska tidningen Expos antidemokratiska falskhet, del 1

Här följer en serie i 2 delar, kanske till och med 3, om den antidemokratiska tidskriften Expos falskhet. De som arbetar på tidningen har ända sedan starten 1995 salufört den som värnande om yttrandefrihet och demokrati, vilket går att läsa i dess introduktion.

Problemet med denna syn på dessa två saker är att dess medarbetare bevisar raka motsatsen genom att inte ta upp brott och företeelser som vänsterextremister, invandrare, politiskt korrekta och den autonoma vänstern sysslar med.

Tidskriften har också samarbetspartners som står för terrorism och annan brottslighet, t ex AntiFa InfoBlatt i Tyskland.

En av Expos hörnstenar är att kartlägga extrema ideologier, t ex rasistiska sådana. Men eftersom de som arbetar med tidningen gör detta borde de också ta upp brott som begås utav t ex vänsterextremistiska organisationer så som Antifascistisk Aktion, Ung Vänster, Revolutionära Fronten, Revolutionär Kommunistisk Ungdom och andra vänsterterroristiska grupperingar.

Men detta gör de inte, och därför är tidningens ”journalister” lika falska som tidningens målsättning. Många av tidningens ”journalister” har dessutom på olika sätt kopplingar till vänsterextrema våldsgrupper, t ex AFA (Antifascistisk Aktion), och detta är förklaringen till att de inte tar upp den sortens brott.

Men nu över till en artikel som har med tidningen att göra.

Idag stod följande artikel på TV4:s text-tv:

Itunes säljer vitmaktmusik

Företaget Apples populära musikbutik Itunes saluför några av vit maktrörelsens mest populära band, skriver Expo på nätet.

Medan musikbutiken har tagit bort reaggemusik med ett homofobiskt budskap har de kvar nazistisk musik av bland annat Screwdriver, Final War och Stormtroop, skriver Southern Poverty Law Center.

Jaha, och?

Det är upp till varje musikbutik att ha vilket musiksortement som de vill, så länge de låtar som finns på skivorna har texter som inte bryter emot lagen.

Och det gör uppenbarligen inte Itunes, åtminstone inte enligt det lands lagar som företaget är baserat i.

Vad beträffande Expo så är det intressant att tidningen tar upp det här med Itunes i samband med den uppmärksammade europeiska konferensen som tar att det är 70 år sedan som andra världskriget tog slut. Konferensen behandlar också andra världskriget på andra sätt, t ex om Tysklands övertagande av Polen och Tysklands tilldelande av en bit av Jugoslavien till Polen (denna konferens stod det om på SVT text-tv idag, enligt artikeln så är Polen och Ryssland i luven på varandra angående bl a de sista två sakerna).

Snacka om att tidningen Expo kör med ensidig propaganda. Samtidigt är sådan propaganda inget nytt för tidningen, för sådana saker har dess medarbetare sysslat med ända sedan tidningen startade.

När det gäller kopplingar till vänsterextrema våldsgrupperingar så bekräftar Expo i en ledare ifrån nummer 4-5 1996 detta.

I den står bl a följande, jag citerar:

”det avslöjades att en medlem tidigare varit med i AFA”.

”Under en period av sitt liv drogs han till anarkismen och deltog för några år sedan i bildandet av en AFA-grupp för att, med hans egna ord, slå tillbaka mot rasistierna. Under den tiden var han en fullfjädrad sekterist som gjorde en rad dumheter”.

”Han är en skicklig researcher och vi som lärt känna honom hyser största förtroende för honom”.

Ja, man må vara hur skicklig researcher som helst, men har man kopplingar till grupperingar som AFA så står man för terrorism, våld mot oliktänkande, bomdåd och andra ”trevliga” saker, t ex misshandel av gamla tanter.

Det sistnämnda inträffade i Salem i början av 2000-talet när AFA-aktivister misshandlade en gammal dam med barnvagn i som innehöll ett litet barn. De sparkade och slog gamlingen och sparkade omkull barnvagnen.

Babyn föll ur och damens hund sparkade de också.

Enligt Expos egen ledare ifrån nummer 4-5 1996 är tidningen organ för bl a anarkister, terrorister och kommunister. Och detta gäller tydligen än idag.

Men i det fallet är ju dess medarbetare ärliga. Varför kan de då inte vara det i andra fall?

Ja, det hela är mycket märkligt.

Nästa inlägg kommer också att handla om Expo, men då om tidningens verklighetsförnekande negligerande av proggen som en ofarlig musikrörelse och om skillnader mellan vitmaktmusik och progg.

Jag kommer även då, liksom nu, att citera Expos egna ord, men även ta upp citat ifrån vissa wp-musiker och vissa bandtexter.

Väl mött i nästa inlägg.

 

Vänsterrörelsens stolliga utveckling

Det här inlägget ska handla om den svenska vänsterrörelsens stolliga utveckling ifrån 80-talet och fram tills nu.

När jag från -86 till -88 gick i gymnasiet så fanns det en organisation som hette KU, alltså Kommunistisk ungdom. Den fanns bl a representerad på det gymnasium som jag gick på.

Även om jag inte höll med om de saker som den stod för så var den garanterat mer seriös än RKU, alltså Revolutionär kommunistisk ungdom, som finns idag.

Till att börja med så var inte KU någon våldsorganisation som bl a kartlade sina motståndare, vilket tydligen RKU tydligen är.

Vad jag vet så finns inte heller Kommunistisk ungdom kvar idag, istället verkar det som om Revolutionär kommunistisk ungdom har övertagit dess roll och om det är så så är det bara beklagligt.

Jag menar, det finns tillräckligt mycket våldsorganisationer inom vänsterrörelsen ändå, t ex Revolutinära fronten, Syndikalistiska ungdomsförbundet, Ung vänster m.fl, det behövs knappast någon mer.

För jag tror faktiskt att den våldsamma och terroristiska delen utav vänsterrörelsen klarar sig bra ändå även utan RKU.

Vi har ju också AFA, alltså Antifascistisk aktion, vars aktivister ser som sin huvuduppgift att misshandla alla och försöka mörda människor som inte tycker som dem själva.

Hmm, undrar just om dessa idioter har folk i släkten som var med i tyska SA under andra världskriget. Kopplingarna är ju väldigt tydliga mellan AFA och SA.

Och så påstår de att en utav deras viktigaste uppgifter är att bekämpa rasism och nazism.

Men hur går det ihop med att de är vänsterrörelsens variant på SA? AFA finns ju även i andra länder, t ex Tyskland.

Men visst, det finns säkert seriösa personer inom Antifascistisk aktion också, frågan är bara hur många stenar som man måste gräva upp och leta under innan man hittar någon av dem.

Men det finns ju andra organisationer inom vänsterrörelsen som är våldsinriktade och terroristinriktade, AFA har knappast monopol på detta.

Ett av många exempel är Revolutionära fronten som för nästan två veckor sedan skickade en pistolkula till finansminister Anders Borg med motiveringen att han borde skjuta sig så att hans lön kunde gå till människor som behövde pengarna bättre.

Visst, jag är inte den som gillar det som Anders Borg står för, den där uppblåsta och hånleende översittaren med bögsvansen i nacken älskas väl bara av de som är likadana som han själv.

Men bara för det så skulle jag inte skicka en handeldvapenkula till honom, om jag skulle skicka sådana till varenda människa som jag inte gillar så skulle jag säkert bli polisanmäld för att ha övertrakasserat postsystemet.

Och det vore ju inte så bra kanske.

När det gäller våld och terrorism så är inte organisationer som Ung vänster, Syndikalistiska ungdomsförbundet m.fl inte så dåliga de heller.

Ja, ärligt talat så kör faktiskt den sortens organisationer med samma taktik som en del våldsinriktade nazistiska organisationer, t ex Svenska motståndsrörelsen, gör.

Med andra ord så har både vänsterrörelsen och vissa nationalsocialistiska organisationer mer gemensamt än vad de själva vill ha.

Och nu har ju också socialdemokraternas eget ungdomsförbund, nämligen SSU, börjat med terroristhandlingar. Ett exempel på det skedde ju i Malmö förra året då SSU-aktivister var med och kastade sten mot poliser och sverigedemokrater under ett möte i Malmö.

Det är också intressant att det bara är vänsterrörelsen som ägnar sig åt sådana här saker, man hör ju aldrig talas om att borgeliga, liberala eller andra högerinriktade ungdomsförbund gör sånt här.

Men varför gör man inte det då? Jo, för att vänsterrörelsen har monopol på vålds- och terroristhandlingar och inte vill ha någon konkurrens på sin arena.

Men visst finns det seriösa människor inom dessa grupperingar också, det är bara det att de är så få att de varken hörs eller syns.

De är helt enkelt försumbara, med det menas att de finns inte fast bara lite.

Nåja, alla dessa snorbarn som den terroristiska och våldsinriktade delen av vänsterrörelsen består utav växer väl upp någon gång och lär sig vanligt folkvett de också.

Fast det klart, det är svårt att lära gamla hundar att sitta.

På tal om oseriöshet så satt det i förra veckan på ett och samma ställe i Karlstads innerstad en massa affischer ifrån SSU med budskapet att rasismen ska krossas eller någonting liknande.

Frågan är bara hur SSU ska kunna lyckas förinta någonting som har funnits ända sedan Jesus tid.

För rasism har funnits i alla tider och hos alla folkslag, och det gör den fortfarande.

Rasism är helt enkelt en helt vanlig del i det mänskliga arvet, så att säga.

Som sagt, vänsterrörelsens utveckling har mest blivit helstollig.

Och detta är inte bara koncentrerat till den yngre delen, nej, det finns i så gott som hela alltet.

Fast det är ju väldigt sällan som man hör talas om socialdemokrater i 60-årsåldern som springer omkring med baseballträn och slår ner alla som inte tycker likadant som de själva.

Men det kommer nog snart det också.

 

 

Detta inlägg tillägnas Sveriges alla invandringsförespråkare och mångkulturextremister

Jaha, så har återigen ett bestialiskt brott begåtts utav invandrare som har en främmande kultur i arslet.

Den här gången är det den romska familjen i byn Vojakkala i Haparanda kommun som är förövarna.

Ja, säga vad man vill om romer, men det måste ju vara ännu ett exempel på den mångkulturella drömmen personifierad.

Alla de apskaft till invandringsförespråkiska skrikhalsar, t ex de flesta representanter för våra riksdagspartier, andra makthavare, alla antirasistiska organisationer och grupperingar osv lägger ju bara de kort på bordet där det står ENORMA och ENSIDIGA budskap om hur bra det är med invandring och det mångkulturella samhället.

Men de kort som pekar på motsatsen, ja, de göms undan i fickor i skjortärmar, byxben och en massa annat.

Vad är det som ska till för att dessa inkompetenta och trångsynta käpphästar ska kliva ut i ljuset och säga ”Vi har fel”?

Eller dör de hellre än erkänner detta?

Ja, i så fall finns den gamla kommunistandan fortfarande kvar i Sverige, vi kanske är mycket längre bakåt i tiden när det gäller utveckling gentemot USA än vi tror.

För fram tills att Gorbatjov tog makten i Ryssland och därmed införde ett demokratiskt system i landet så fanns ju inställningen bland de som bestämde att Ryssland inte låg efter väst på en enda punkt.

När det gäller den romska familjen så var det idag en stor bild i Aftonbladet på Esa Ranos i byn Vojakkala, hans skalle hade krossats av yxhuggen som en eller flera av den romska familjen utdelade mot honom.

Han har genomgått flera operationer, en gång efter att hjärnsubstansen rann började läcka genom hans näsa. Nyligen opererades en del av pannbenet bort för att hjärnan skulle få plats.

Här följer nu en lista på några utav alla de illdåd, dock långt ifrån alla, som denna familj är ansvariga för. Listan är hämtad från dagens exemplar av Aftonbladet.

Trevlig läsning på er.

Överfallet på Esa Rano är bara ett av många våldsdåd i det lilla samhället Vojakkala. De senaste 20 åren har polisanmälningar om hot, misshandel och trakasserier avlöst varandra.

1990: På 1990-talet köpte Haparanda kommun ut en familj som inte vågade bo kvar.

1996: En kyrkoherde köpte huset, men flyttade efter att han blivit svårt misshandlad. Ett par år senare flyttade Esa Rano och hans familj in.

2005: Under 2005 inleddes nio förundersökningar om brott. Vid fyra var medlemmar ur grannfamiljen misstänkta och vid fem Esa Rano. Ingen utredning ledde till åtal.

2006: I december 2006 greps åtta av personer ur grannfamiljen efter skottlossning. En av dem dömdes till fängelse för grovt olaga hot.

2007: I maj 2007 skildrades grannfejden i tv-programmet Insider. Efter yxdådet mot Esa Rano dömdes flera medlemmar i grannfamiljen.

Två bröder dömdes till sex års fängelse för medhjälp till försök till mord. Pappan, två döttrar och en bekant dömdes till för skyddande av brottsling.

Enligt vad som har stått i media och som har sagt i reportage, t ex i programmet Insider, genom årens lopp så är varenda medlem i familjen romsk, och frun i familjen har flera gånger påstått att det är familjen som blir trakasserade trots att det finns klara och tydliga bevis på motsatsen.

Och var är alla invandrarvänliga politiker, andra makthavare, alla antirasistiska organisationsmedlemmar och sympatisörer nu då?

Ja, till och med dessa avskum har väl sakta kanske börjat inse att allt hjärntvättsprat om hur bra invandringen och det mångkulturella samhället inte fungerar så bra i praktiken.

För det är väl därför som de är så tysta när händelser som t ex dessa sker.

Eller också tycker dessa avskum att det är bra att sådana här händelser sker.

Men det kommer en dag då de förhoppningsvis blickar tillbaka på hela sitt liv och ser vad de har gjort i det.

Och om de har något samvete över huvudtaget så hoppas jag att det då äter upp deras hjärnor ungefär som den där amöban som åt upp några amerikanares hjärnor i en sjö i USA.

Må den dagen komma snart……

 

Revolutionära Dronten, RT och Röd Fascistisk Ungdom

Jag misstänker att ni nu är en aning fundersamma efter att ha läst rubriken till detta inlägg.

Vad är Röd Fascistisk Ungdom för en sorts organisation? Finns det en sådan över huvudtaget?

Och vad i hela fridens namn är Revolutionära Dronten för någonting? En organisation som försöker bevara minnet utav den utdöda fågelarten dronten?

Eller kanske undrar ni vad RT är för någonting?

Men lugn bara lugn, ni ska snart få reda på allt detta. Först ska jag dock berätta bakgrunden till denna rubrik.

Det är nämligen så här att i mitten utav november i år så kommer det i Karlstad att anordnas en demonstration emot regeringens nedskärningar och kraftiga försämringar utav a-kassan.

Detta tycker jag är ett bra initiativ, för den här sortens demonstrationer behövs det sannerligen mera utav.

Men detta förutsätter naturligtvis också att rätt sorts organisatörer anordnar sådana demonstrationer, för annars förstörs trovärdigheten, seriösheten och därmed också budskapet.

Och det är just detta som är problemet med demonstrationen i Karlstad.

Arrangörerna utav denna demonstration är nämligen den extremt våldsförhärligande och terroristaktiga organisationen Revolutionära Fronten och den starkt vänsterfascistiska organisationen Röd Kommunistisk Ungdom (RKU).

Dessa två grupperingar är också starka förespråkare utav gatuvåld och övriga handlingar som inte hör hemma i en demokrati.

Fast å andra sidan, eftersom Sverige inte är någon demokrati så kan man ju ändå säga att de hör hemma här.

Men eftersom denna demonstration arrangeras utav två grupper som är starkt våldsinriktade, terroristaktiga och tydligt fascistiska så försvinner det seriösa budskapet i demonstrationen.

Syftet med den förloras alltså, istället används dess budskap till att försöka ge dessa våldsextrema och fascistiska organisationer legitimetet vilket absolut är någonting som de inte ska ha. Däremot vore det en helt annan sak om de stod för vad de är istället för att hela tiden köra ”ett spel för galleriet”.

Budskapet att inte regeringen ska förstöra a-kassan missbrukas alltså å det grövsta.

Men vad annat kan man förvänta sig utav den här sortens organisationer? Det vore ungefär som om Burmas militärjunta till regering skulle anordna en demonstration för de mänskliga rättigheterna, trovärdigheten skulle bli densamma.

Men vad har då organisationer som Revolutionära Dronten, RT och Röd Fascistisk Ungdom (RFU) med detta att göra? Ja, faktiskt en hel del.

Men innan jag börjar förklara kopplingen mellan alla dessa organisationer så ska jag bara nämna en ganska liten, men ändå nog så viktig, detalj.

Vad är det då? Jo, följande: Revolutionära Fronten, Röd Fascistisk Ungdom och RT (varav den senaste förkortningen betyder Revolutionära Tönten) existerar inte och har heller aldrig gjort det.

Som sagt: En ganska liten, men ändå viktig, detalj.

Nej, det hela är bara frågan om att Revolutionära Fronten och Röd Kommunistisk Ungdom (RKU) borde byta namn till någonting som passar bättre in på dem.

RKU bör byta namn till Röd Fascistisk Ungdom (alltså RFU), eftersom det är just precis vad de är.

Vad Revolutionära Fronten bör byta namn till är dock lite mera komplicerat, det står nämligen mellan namnen Revolutionära Dronten och Revolutionära Tönten.

Men eftersom Revolutionära Tönten vid närmare eftertanke låter ganska löjligt så får det bli Revolutionära Dronten istället.

Även den mest patetiska och motsägelsefulla organisation har sina gränser för vad som får överskridas.

Men varför bör Revolutionära Tönten, OPPS, ”Revolutinära Fronten” ska det ju stå, byta namn till Revolutionära Dronten? Dronten är ju en fågelart som dog ut för ett par hundra år sedan.

Eller ska Revolutionära Fronten bli ytterligare en extremt våldsinriktad djurrättsorganisation?

I så fall borde väl den sista delen utav namnet vara ett djur som fortfarande existerar? Eller?

Nej, då skulle det hela bli en aning stolligt.

Varför? Jo, därför att Revolutionära Fronten så småningom någon gång i framtiden kommer att gå samma öde till mötes som dronten en gång gjorde, nämligen att den kommer att försvinna.

Fast detta är knappast någonting tragiskt med tanke på det är för sorts organisation som det är frågan om.

Men om man ska överföra detta till ett annat plan, borde då inte extremreligösa organisationer som Jehovas vittnen och Livets Ord byta namn till Jehovas lik och Livets Död?

Nej, någon måtta får det väl ändå vara.