RSS

Etikettarkiv: progg

Igår var dagen då antidemokraten Björn Söderberg hyllades för att ha förstört och raserat en människas liv


Under måndagen den 12:e oktober, alltså igår så att säga, så var det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister utanför sitt hem, och på flera håll i Sverige bl a i Göteborg och Karlstad så anordnades det manifestationer för att hedra hans minne.

Men vad, eller rättare sagt vem, var det egentligen som man hyllade? Jo, en antidemokrat som hade förstört och raserat en annan människas liv.

Alltså var hela budskapet i manifestationerna så falskt som det kunde bli, de som deltog i dessa kunde lika gärna ha hyllat Björn Söderbergs mördare.

Jag försvarar inte mordet på denne man, ja, han var ju faktiskt det, nej, de som mördade honom gjorde lika fel som han själv gjorde. För både han och hans mördare hade en sak gemensamt: De raserade en annan människas liv.

För det var ju så här att denne Söderberg såg till att en person på hans arbetsplats blev av med sitt förtroendeuppdrag på jobbet och fick sparken från sin arbetsplats, vilket också gjorde att han blev utesluten ur sitt fackförbund.

Allt detta var Björn Söderbergs verk, och för det hyllas han.

Snacka om manifestationer som går ut på att hylla förstörande av människors liv, de som anordnade manifestationerna och de som deltog i dem har mer gemensamt med den borgeliga regeringen än de har med vänstern.

Dessa typer verkar vara borgarbrackor i vänsterkläder, så syndikalister och syndikalistsympatisörer många av dem är.

Björn Söderberg var ju syndikalist.

Ja, som ni säkert förstår så tycker jag inte att han är värd att varesig hedras eller minnas, (utom möjligen för hans anhöriga och hans vänner då), de som anser motsatsen kan ju lika gärna hylla Adolf Hitler eller Saddam Hussein.

Men vem vet, det kanske de gör i smyg samtidigt som dessa syndikalister och andra vänsterextremister gastar och skriker sig hesa om smygrasism så det skriker om det.

För det är ju de som är de riktiga smygrasisterna, eller rättare sagt smygfascisterna. Med andra ord så är de emot sig själva, eftersom de skanderar slagord som t ex ”Krossa fascismen, krossa rasismen”.

Jag vet precis hur syndikalister resonerar, jag har nämligen haft en kompis som var syndikalist och vad jag vet så är han det fortfarande. Vi hade känt varandra länge när han på ett ”bananskal” halkade snett och handlöst trillade rakt in i ”syndikalistträsket”.

Men vi fortsatte att umgås, orsaken till att det gick var att vi aldrig diskuterade politik och invandring. Men till slut så gick det inte längre, och det slutade med att vi gick skilda vägar.

Vi kom helt enkelt inte överens, vilket inte var så konstigt. Han var ingen antidemokrat innan han halkade in i den där fascistiska smörjan, men han blev det sedan mer och mer.

Så jag vet mycket väl hur och vad en syndikalist tänker och har för åsikter. Han prenumerade bl a på den syndikalistiska skvallertidningen Röd Press (har för mig att den hette det, om inte så hette den Röd Front eller något liknande), och den var allt annat än demokratisk.

Om man hade vänt på det hela och sett tidningen och dess artiklar ur en hets-mot-folkgruppssynvinkel så hade tidningen och dess medarbetare blivit fälld för hets mot folkgrupp flera gånger om.

Som sagt, Syndikalisterna är ingen demokratisk organisation, men med tanke på vad deras ungdomsförbund sysslar med för ”trevligheter” så är det inte så konstigt.

Äpplet faller inte långt från trädet, heter det ju, eller ännu bättre: Terrorister som terrorister.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, alltså SUF, samarbetar ju på många håll i landet med grupperingar som t ex AFA, (Antifascistisk Aktion) och hur ”demokratiska” de är vet ju de flesta.

Eller vad sägs om mordbränder, grov misshandel, mordförsök m.m? Ja, det här är bara några utav t ex Antifascistisk Aktions ”meriter”.

Men nu till Björn Söderberg och det som gör att han igår hyllades och hedrades av många människor.

Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var ju fascist.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Jag är själv gammal industriarbetare, så jag vet vilket oljud det oftast är på sådana arbetsplatser.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör.

Det är ju som sagt gott om höga oljud på industriarbetsplatser.

Samtidigt innebär ju också detta att man inte ska kunna höra på musik på jobbet, beroende på om det är tillåtet att lyssna på musik på det jobb man har, utan att få sparken.

Om jag skulle lyssna på progg på mitt jobb, ska jag då klassas som en nerknarkad kommunist och få sparken med dunder och brak bara för att någon idiot har fått för sig att jag är råkommunist och tycker att det var skitbra att det dödades minst 42,7 miljoner människor under Josef Stalins tid vid makten i Ryssland på grund utav t ex etnicitet?

(Ni som nu tror att jag gillar progg tar dock gruvligt misste.)

Vi kan även se det hela på ett annat sätt:

Om en person har en cd-spelare på sitt kontor där det på samtliga skivor enbart finns hiphop, har han eller hon då i samma ögonblick som personen ifråga för första gången i samma sekund som han eller hon sätter på en sådan skiva helt plötsligt blivit en svart amerikan per automatik?

Om nu inte personen ifråga var svart redan innan förstås, för då är det ju ännu värre.

För då är det säkert någon tokstolle som ringer till organisationen Centrum mot rasism (CMR), och vips så har det helt plötsligt ännu en gång ”hittats” rasism där sådan inte finns.

Alla vet ju att en svart person är rasist mot sig själv, personen är ju svart. Och sådant får ju absolut inte förekomma.

Eller får det det?

Annonser
 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ska man få sparken från sitt jobb och bli utesluten ur sitt fackförbund på grund utav sin musiksmak?


Nu på måndag, alltså den 12:e oktober, så är det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades i sitt hem av nazister, och uppmaningar här och var, bl a på olika bloggar på internet, i form av upprop och annat inför måndagen har börjat spridas.

Tydligen så ska det på måndag på vissa håll i landet arrangeras manifestationer till hans ära, och visst, självklart ska man få hylla någon om man vill.

Men vem är det egentligen som man hyllar? Jo, en människa som har förstört en annan människas liv.

För det var just det som Björn Söderberg gjorde, han såg till att en person som lyssnade på s k vit makt-musik på sitt jobb fick sparken ifrån det, och inte nog med det, personen blev utesluten ur sitt fackförbund på grund utav detta.
Han skulle ha fått ett förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, om det inte hade varit för Björn Söderberg.

Så det som ska hyllas på måndag är alltså raserandet av en annan människas liv.

Men allt det här ställer ju en utav de demokratiska spelreglerna i ett nytt ljus.

Ska man ha rätt att se till så att någon får sparken från sitt jobb och få någon utesluten ur sitt fackförbund på grund utav hans eller hennes musiksmak?

Har man rätt att förstöra en annan människas liv på grund utav vilken sorts musik som han eller hon gillar?

Ska man som arbetsgivare få säga upp någon på grund utav musiksmak?

Ska man som fackman ha rätt att få någon utesluten på utav musik?

Är sådana saker demokratiska? Nej, naturligtvis inte, lika lite demokratiskt är det utav en arbetskollega att rasera en annan kollegas liv. För det var just det som Björn Söderberg gjorde i och med hans agerande.

Om jag skulle lyssna på t ex progg på min arbetsplats, ska jag få hela mitt liv slaget i spillror då? Proggen är ju kommunistisk musik.

Är man automatiskt neger, oavsett hudfärg, om man gillar hiphop?

Vad är det som säger att killen vars liv Björn Söderberg raserade var nazist? Hade Söderberg frågat honom?

Varför ska man hylla en person som har raserat en annan människas liv? De som har tänkt att hylla Björn Söderberg kunde ju lika gärna ha hyllat hans mördare, det hade varit precis samma sak.

För både mördarna och Björn Söderberg raserade ju en annan människas liv. Han raserade livet för den person som fick sparken ifrån arbetet, som blev av med sitt förtroendeuppdrag och som blev utesluten ur sitt fackförbund.

Och vad Söderbergs mördare raserade behöver jag nog knappast nämna.

Men det var inte Söderbergs sak att, som den syndikalist som han var, springa och skvallra för kreti och pleti och därmed rasera mannens liv. Det hade företaget skött självt, han behövde inte leka Mr Fascist. Fast å andra sidan så lekte han inte, han var ju en fascist.
Det bevisade han själv genom sin handling.

Björn Söderberg var en person som stod för värden som är totalt förkastliga, Syndikalisterna är ju knappast kända för att vara en demokratisk gruppering bl a med tanke på vad deras ungdomsförbund ägnar sig åt.

Att misshandla oliktänkande, förfölja dem för sina åsikters skull osv kallar inte jag för demokratiskt, och det tror jag inte att så många andra gör heller, ja, utom terroristiska vänsteridioter då förstås.

Syndikalisterna samarbetar ju med terrorgrupperingar som Antifascistisk Aktion, alltså AFA, vilket säger mycket om SAC:s ”demokratiska” inställning, t ex deras ungdomsförbund samarbetar ju med dem.

Men tillbaka till Björn Söderberg.

I mina ögon finns det ingen anledning att minnas en sådan människa som han, utom för hans närmaste, hans anhöriga, hans vänner och hans bekanta då.

Men det är ju alldeles självklart det, det vore väl konstigt om de inte ville minnas honom.

Som sagt, DET är en helt annan sak.

Nu låter det kanske som om jag försvarar mordet på honom, om ni tror det så tror ni fel.
Men Björn Söderberg borde ha haft mer i skallen än han verkade ha, och inte arbeta emot åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och därmed emot demokratin eftersom dessa två saker är några utav hörnstenarna i demokratin.

Men vad kan man begära av en inskränkt och antidemokratisk vänsterextremist?
Ja, säg det, i alla går det inte att kräva någonting som inte finns, t ex sunt förnuft, demokratiskt tänkande, samt respekt och acceptans för andra människor.

Dessa tokstollar borde lyssna på vad en man vid namn Sokrates (alla vet ju vem han är, utom möjligtvis vänsterextremisterna då) en gång i tiden sade.

Han sade följande: -Jag tycker inte om dina åsikter, men jag är beredd att slåss för din rätt att få uttrycka dem.

Någonting att tänka på för vänsterextremister kanske?

Men det klart, det förutsätter ju att de är demokrater. Och det är de inte, alltså går det inte.

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den antirasistiska tidningen Expos antidemokratiska falskhet, del 2


Så var det då dags för den andra delen i denna serie.

Det här inlägget ska handla om bl a skillnaderna mellan progg och vit makt-musik, men också lite grann om hur mycket lögner som Expo ängnar sig åt.

För övrigt är benämningen vit makt-musik väldigt felaktig, den korrekta benämningen är istället frihetsrock. Enligt ett nummer av tidningen Nordland från 1998, denna tidning existerar dock inte längre, är vit maktmusiken egentligen (citat) ”ett slags vit självständighetsmusik”. I samma nummer görs också klart att det inte är frågan om att (citat) ”utöva någon ”makt” över andra folk”.

Uttrycket vit makt-musik existerar för övrigt inte längre, bortsett ifrån hos vissa trångsynta och lite för okunniga politiskt korrekta.

Expo har alltså fel på denna punkt också, liksom på många andra. Research a´ la Expo my ass!

Ja, Expos medarbetare gör precis det som de anklagar t ex Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna för att göra: De blandar stort och smått med sanning och lögn, och får på detta sätt fram en massa ”fakta” som stämmer dåligt överens med verkligheten, i alla fall om man kollar upp det och jämför med olika källor på olika håll och kanter.

Några nära exempel på Expos lögner finns t ex i en artikel ifrån den 24:e augusti i år på Expos hemsida som heter ”Mohammed Omar planerar ”antisionistisk” kongress”, där artikelförfattaren anklagar Lars Adelskogh för att vara förintelsefönekare.

Dock är det stor skillnad på att vara förintelseförnekare och att kritisera uppgifter om förintelsen, t ex hur många som mördades och hur många som dog på andra sätt, alltså är Lars Adelskogh inte någon förintelseförnekare.

I samma artikel smutskastas också en jude vid namn Israel Shamir på grund utav sin uppfattning om förintelsen.

Har Expo hört talas om antisemitism? Om så är är det på sin plats att tidningens ”journalister” granskar sig själva grundligt i sömmarna, innan de börjar leta efter antisemitism på andra ställen.

Sopa rent framför egen dörr, heter det ju.

Ett annat exempel på lögn skedde förra året när Daniel Pool, Expos dåvarande chefredaktör, påstod att bloggen Fria Nyheter på wordpress.com är främlingsfientlig, liksom andra liknande bloggar.

Men Fria Nyheter och andra liknande bloggar är demokratiska nyhetsportaler, I Fria Nyheters fall tar den mest upp brott av olika slag som både invandrare och svenskar har begått och begår, och hur Daniel Pool då kan påstå att dessa är främlingsfientliga vore intressant att få reda på.

Reportern som intervjuvade ställde tyvärr inte den frågan, och tur var väl det för herr Pool, för då hade han stått där med arslet i brödrosten.

Men nu till det här med skillnaderna mellan progg och frihetsrock.

I en ledare i Expo nr 6 1996 sägs det bl a följande om progg, jag citerar:

”där fanns även en del flum och våldsromantik”

Detta betyder alltså att proggen innehöll ungefär samma saker som en del av frihetsrocken gör.

Hur kan då Expo påstå att dessa musiksorter är så olika? Vissa grupper inom frihetsrocken och proggen har mer gemensamt med varandra än vad de själva vill.

Två exempel på detta är Moder Svea och Gudibrallan.

I en låt av Moder Svea som heter ”Ständigt flödar skiten” går en textrad så här (citat): ”Att de som körde i gymnastiken, det är svinen som styr i politiken.”

Och en textrad från låten ”Ta dig i dalen” med Gudibrallan låter så här (citat):

”som sitter där och runkar, ta nu djupa klunkar från en jätteflaska vin”.

Så här beskriver t ex Pluton Sveas gamle sångare Jocke Karlsson föregångsbandet Pro Patria (citat): ”Pro Patria var väl mera humor”.

Expo skriver också i samma ledare om proggen att den blandade ”ungdomsrevolt med politiska ide´er”, vilket också frihetsrocken på många sätt gör.

Proggen och frihetsrocken har alltså många gemensamma nämnare, även om naturligtvis de politiska åsikterna och värderingar är helt olika varandra.

Men detta nämner inte Expo någonting om.

Och vad beträffande musik så stod det i samma nr om Oi!-musik att den var (citat) ”den nya, förvisso, rasistiska oi-musiken”.

Ingenting är mer felaktigt, eftersom Oi!-musiken inte på något sätt är rasistisk och den har aldrig varit det heller.

Inte heller vikingarocken är rasistisk, detta klargjordes bl a i ett avsnitt av SVT-programmet Debatt som sändes under sommaren eller i vintras. Det handlade bl a om Ultima Thule.

Jaha, nu är del 2 i denna serie slut.

Men är serien slut för det?

Ånej, istället kommer det att bli en del till. Men det blir den sista, i alla fall för den här gången.

Då ska jag ta upp någon artikel ifrån tidningen Expos egen hemsida och skriva om bristerna i den.

Vilken artikel blir det då? Ja, det får ni se om ni hänger med i nästa inlägg.

Väl mött då alltså.

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den antirasistiska tidningen Expos antidemokratiska falskhet, del 1


Här följer en serie i 2 delar, kanske till och med 3, om den antidemokratiska tidskriften Expos falskhet. De som arbetar på tidningen har ända sedan starten 1995 salufört den som värnande om yttrandefrihet och demokrati, vilket går att läsa i dess introduktion.

Problemet med denna syn på dessa två saker är att dess medarbetare bevisar raka motsatsen genom att inte ta upp brott och företeelser som vänsterextremister, invandrare, politiskt korrekta och den autonoma vänstern sysslar med.

Tidskriften har också samarbetspartners som står för terrorism och annan brottslighet, t ex AntiFa InfoBlatt i Tyskland.

En av Expos hörnstenar är att kartlägga extrema ideologier, t ex rasistiska sådana. Men eftersom de som arbetar med tidningen gör detta borde de också ta upp brott som begås utav t ex vänsterextremistiska organisationer så som Antifascistisk Aktion, Ung Vänster, Revolutionära Fronten, Revolutionär Kommunistisk Ungdom och andra vänsterterroristiska grupperingar.

Men detta gör de inte, och därför är tidningens ”journalister” lika falska som tidningens målsättning. Många av tidningens ”journalister” har dessutom på olika sätt kopplingar till vänsterextrema våldsgrupper, t ex AFA (Antifascistisk Aktion), och detta är förklaringen till att de inte tar upp den sortens brott.

Men nu över till en artikel som har med tidningen att göra.

Idag stod följande artikel på TV4:s text-tv:

Itunes säljer vitmaktmusik

Företaget Apples populära musikbutik Itunes saluför några av vit maktrörelsens mest populära band, skriver Expo på nätet.

Medan musikbutiken har tagit bort reaggemusik med ett homofobiskt budskap har de kvar nazistisk musik av bland annat Screwdriver, Final War och Stormtroop, skriver Southern Poverty Law Center.

Jaha, och?

Det är upp till varje musikbutik att ha vilket musiksortement som de vill, så länge de låtar som finns på skivorna har texter som inte bryter emot lagen.

Och det gör uppenbarligen inte Itunes, åtminstone inte enligt det lands lagar som företaget är baserat i.

Vad beträffande Expo så är det intressant att tidningen tar upp det här med Itunes i samband med den uppmärksammade europeiska konferensen som tar att det är 70 år sedan som andra världskriget tog slut. Konferensen behandlar också andra världskriget på andra sätt, t ex om Tysklands övertagande av Polen och Tysklands tilldelande av en bit av Jugoslavien till Polen (denna konferens stod det om på SVT text-tv idag, enligt artikeln så är Polen och Ryssland i luven på varandra angående bl a de sista två sakerna).

Snacka om att tidningen Expo kör med ensidig propaganda. Samtidigt är sådan propaganda inget nytt för tidningen, för sådana saker har dess medarbetare sysslat med ända sedan tidningen startade.

När det gäller kopplingar till vänsterextrema våldsgrupperingar så bekräftar Expo i en ledare ifrån nummer 4-5 1996 detta.

I den står bl a följande, jag citerar:

”det avslöjades att en medlem tidigare varit med i AFA”.

”Under en period av sitt liv drogs han till anarkismen och deltog för några år sedan i bildandet av en AFA-grupp för att, med hans egna ord, slå tillbaka mot rasistierna. Under den tiden var han en fullfjädrad sekterist som gjorde en rad dumheter”.

”Han är en skicklig researcher och vi som lärt känna honom hyser största förtroende för honom”.

Ja, man må vara hur skicklig researcher som helst, men har man kopplingar till grupperingar som AFA så står man för terrorism, våld mot oliktänkande, bomdåd och andra ”trevliga” saker, t ex misshandel av gamla tanter.

Det sistnämnda inträffade i Salem i början av 2000-talet när AFA-aktivister misshandlade en gammal dam med barnvagn i som innehöll ett litet barn. De sparkade och slog gamlingen och sparkade omkull barnvagnen.

Babyn föll ur och damens hund sparkade de också.

Enligt Expos egen ledare ifrån nummer 4-5 1996 är tidningen organ för bl a anarkister, terrorister och kommunister. Och detta gäller tydligen än idag.

Men i det fallet är ju dess medarbetare ärliga. Varför kan de då inte vara det i andra fall?

Ja, det hela är mycket märkligt.

Nästa inlägg kommer också att handla om Expo, men då om tidningens verklighetsförnekande negligerande av proggen som en ofarlig musikrörelse och om skillnader mellan vitmaktmusik och progg.

Jag kommer även då, liksom nu, att citera Expos egna ord, men även ta upp citat ifrån vissa wp-musiker och vissa bandtexter.

Väl mött i nästa inlägg.

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,