RSS

Etikettarkiv: rondellhund

Ordet hatbrott är ett falskt ord som används i felaktiga sammanhang


I början av juli i år läste jag en mycket intressant artikel på SVT text-tv. Den handlade om hatbrott.

Artikeln var intressant, eftersom den innehöll grova felaktigheter och förvränganden av verkligheten.

Så här löd artikeln:

Allt fler hatbrott anmäls

Antalet anmälda hatbrott ökade under 2007 med åtta procent, jämfört med året innan. Det konstaterade Brottsförebyggande rådet i sin årliga statistik om hatbrott.

De flesta brotten sker i eller i närheten av hemmet, i skolan och på arbetsplatsen. Det är de främlingsfientliga och homofobiska hatbrotten som ökat. Detta följer en trend som pågått de senaste 10 åren, skriver Brå.

Ett brott räknas som ett hatbrott om det har islamofobiska, antisemitiska eller homofobiska motiv.

Som jag nämnde i början av detta inlägg så är det alltså frågan om grova felaktigheter och förvränganden av verkligheten.

Vad är det som är fel då?

Jo, för det första så har man alll rätt i världen att säga det och det i sina hem, eftersom det inte är en offentlig plats. Vad man säger eller gör i sitt hem har ingen utomstående med att göra, och därför är det naturligtvis ett brott mot den personliga integriteten att anmäla hatbrott i hemmen.

Skolan och arbetsplatsen är dock en annan sak, men när det gäller dessa båda platser så ska åsiktsfriheten och yttrandefriheten gälla precis som den gör i hemmet.

Om man på t ex sin arbetsplats skulle säga att man hatar t ex muslimer, är det frågan om ett hatbrott då? Nej, naturligtvis inte, för om så är så är det lika mycket hatbrott att säga att man hatar folk som hatar muslimer, judar eller homosexuella.

Däremot anser jag att om en person hatar människor på grund utav homofobiska, antisemitiska eller islamistiska motiv så ska man också kunna säga varför man gör det och ha bra argument för det.

Det går alltså inte att säga att man hatar någon utan att kunna säga varför och inte ha bra argument för det, detsamma gäller de människor som hatar homofober, antisemiter eller muslimhatare.

Själv hatar jag judar på grund utav vad Israel gör, och tillåts göra med omvärldens goda minne, emot palestinierna i Mellanöstern. Men är jag antisemit för det? Nej, naturligtvis inte

För det andra så är ordet hatbrott ett falskt och starkt överdrivet ord i överdrivna sammanhang. Ett ord som däremot kommer sanningen så nära som det går är istället ordet ogillandehet.

Men eftersom detta ord låter krångligt så väljer man därför det felaktiga ordet hatbrott istället. Egentligen borde ordet hatbrott inte existera, eftersom det inte är sanningsenligt.

För det fjärde är det också så att det har begåtts hatbrott världen över ända sedan den dag då Jesus Kristus föddes, och tidigare också. För tidigare under årtusendenas lopp så hade verkligen ordet hatbrott sin rätta betydelse i fall som t ex stening eller hängning av t ex homosexuella människor.

Avrättningar av människor sker också i nutid, t ex i Iran eftersom det där är dödsstraff för homosexuella personer.

I länder där homosexualitet straffas med döden är det alltså frågan om att hatbrotten är en del av stadsskicket och lagen. Och hur kommer man åt hatbrott om hatbrott är en del utav lagen? Ja, det går ju naturligtvis inte.

För det femte så är det inte konstigt att det finns människor i Sverige som hatar islam och de människor som utövar denna religion, med tanke på vad det är som sker både i Europa och på andra håll i världen. Men återigen så är det egentligen inte frågan om hatbrott.

Å andra sidan så ska man vara i sin fulla rätt att hata islam och dess utövare, jag känner många personer som gör det och jag förstår dem fullständigt.

Vad är det som säger att man måste gilla andra religioner? Dessutom kan man lugnt säga att det verkligen är frågan om hatbrott när muslimer på olika håll i världen bränner danska flaggor och skriker slagord som ”död åt Danmark” på grund utav Jyllandspostens publicering av teckningarna på profeten Muhammed.

Ett annat exempel på hatbrott är planerandet av strypningen på den danske konstnär som hade gjort dessa teckningar, två tunisier sitter nu anhållna för detta.

Men visst ja, det gällde ju Sverige. Men som ett exempel kan vi då ta den kvinna som skickade mängder med mail till konstnären Lars Vilks varav samtliga bestod av mordhot med motiveringen att han hade kränkt hennes muslimska tro genom att rita bilder på profeten Muhammed som rondellhund. Där kan man verkligen snacka om hatbrott.

Men blev hon dömd för hatbrott? Nej då, med tanke på att det gällde teckningar på hennes profet så var hennes handlande tydligen helt okej.

Till skillnad ifrån många andra länder så är ju Sverige tafatt även på denna punkt, och därför var det hela alltså helt i sin ordning.

Hade samma acceptans gällt om en kristen person i t ex Afghanistan hade skickat hatfyllda mail till en afghan som på något sätt ansågs ha kränkt hans eller hennes kristna tro? Nej, den personen hade med största sannolikhet blivit halshuggen eller blivit avrättad på något annat sätt.

Avslutningsvis vill jag också säga att om ordet hatbrott ska ha något som helst existensberättigande så ska det gälla båda sidor, det ska alltså inte bara gälla de människor som begår hatbrott utan också de människor som begår hatbrott gentemot de människor som begår hatbrott.

Med andra så ska det vara lika allvarligt att det finns människor som uttrycker sig hatiskt eller begår andra hatfyllda handlingar gentemot de människor som begår brott med homofobiska, antisemitiska eller islamistiska motiv.

Hatbrott som hatbrott.

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Om den svenska yttrandefriheten


Dagligen både ser, läser och hör vi exempel efter exempel på att vi inte har någon yttrandefrihet i Sverige.

-Vaddå? -Vad menar han? kanske ni undrar nu. Ja, vad jag menar är ju alldeles självklart. Yttrandefrihet ska inte innefattas av inskränkningar och begränsningar, och eftersom den i Sverige gör det så är det därför ingen yttrandefrihet.

Däremot visar sig titt som tätt exempel på att Sveriges ”yttrandefrihet” bara gäller för vissa men inte för andra, vilket också är ett bevis på att vi inte har yttrandefrihet i Sverige.

Men det klart, det är mycket som inte står rätt till i Sverige nu för tiden. Vi har t ex ingen jämställdhet, å andra sidan har vi aldrig haft det heller och yttrandefriheten är också en del utav jämställdheten, vilket också är ytterligare ett bevis på att vi inte har någon yttrandefrihet.

Yttrandefrihet är ju dessutom en utav stöttepelarna i en demokrati, men eftersom vi inte har någon demokrati i Sverige utan bara skendemokrati och demokratur så har vi naturligtvis därför heller ingen yttrandefrihet.

Ett exempel på att den svenska yttrandefriheten bara gäller för somliga men inte för andra stod en kväll i förra veckan på SVT text-tv.

Så här stod det under kategorin Kultur:

Yttrandefrihet: Eslövs kommun hotade inte konstnären Lars Vilks yttrandefrihet, genom att ställa in hans utställning. Det fastslår Justitiekanslern (JK). Vilks hade tidigare mordhotats för sina teckningar av profeten Muhammed som rondellhund.

Som sagt, yttrandefriheten gäller bara för vissa men inte för andra.

När det gäller Justitiekanslern själv så har herr Lambertz återigen trampat tillbaka i den grop som han gjorde avtramp ur vid ett tillfälle, när han tidigare i år fastslog att det var fel av Karlbergsskolan i Köping att stoppa Nationaldemokraterna från att besöka skolan och dela ut information om sitt parti.

Men nu har JK alltså återigen tagit ett steg tillbaka i sin vana trogen när det gäller att fatta felaktiga beslut.

Vad tycker ni om det här med Sveriges yttrandefrihet? Själv tycker jag att den ska gälla fullt ut, för annars har vi ingen yttrandefrihet. Och det har vi ju inte heller.

Om man däremot jämför Sverige med ett land som Burma så har vi däremot yttrandefrihet, men jämför man med ett land som Danmark så har vi det inte.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på maj 11, 2008 i demokrati, yttrandefrihet

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,