RSS

Etikettarkiv: dödsfall

In memorian: Weine Berg


Idag fick jag reda på att Weine Berg, som driver bloggen Rakryggad på www.rakryggad.blogspot.com natten till i fredags avled. Detta inlägg är min minneshyllning till honom.

Weine Berg gick bort alldeles för tidigt, han dog i cancer och blev bara 38 år. Han föddes 1971 och blev en utav de främsta kämparna emot den politiska korrektheten, bl a genom sin blogg men också på andra sätt.

Hans blogg fyllde en viktig funktion i kampen mot detta hot emot demokratin. Han var också en utav författarna till boken ”Vitboken”, boken om det mångkulturella landsförräderiet.

Denna bok har dock inte kommit ut än, men beräknas vara klar för marknaden innan jul. En annan utav bokens författare är Jan Milld.

Jag minns själv hur jag kom i kontakt med hans blogg, det var för nästan 2 år sedan via nätverket Nätverk mot politisk korrekthet av vilket han var stolt medlem i.

Andra minneshyllningar till honom, samt en hel del fakta och bakgrund om honom själv, finns på t ex frianyheter.wordpress.com/2009/11/09/weine-berg-1971%E2%80%932009-har-avlidit/ ,

www.nationell.nu/2009/11/09/weine-berg-ar-dod och på www.nationellidag.se/visa/default.asp .

Vila i frid, Weine.

PS. De av er som har som syfte att smutskasta hans minne kan bespara er att kommentera detta inlägg, för sådana kommentarer kommer inte att publiceras. Andra kommentarer ifrån sådana personer kommer i fortsättningen på grund utav detta inte heller att publiceras i denna blogg, oavsett vilket inlägg som det än gäller.

För detta är en memorian, och ingen plats för smutskastning, påhopp, skitprat, personangrepp eller liknande.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 9, 2009 i allmänt, demokrati, ideologier, media

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

In memorian: Peter ”Punk” Andersson


Så var det återigen dags för en memorian, och liksom i min förra så handlar det även denna gång om en person som har betytt oerhört mycket för sin genre.

Den här gången handlar det om den svenske punklegenden Peter ”Punk” Andersson ifrån Uppsala.

Den sista mars i år, alltså för lite mer än en månad sedan, gick han ur tiden.

Han betydde oerhört mycket för den svenska punk- och Oi!-scenen, t ex var han inblandad i många gigarrangemang.

Tyvärr fick han aldrig uppleva sin ålderdom. Han blev nämligen bara 41 år, och ryktes alltså ifrån jordelivet alldeles för tidigt. Dessutom dog han bara 19 dagar före sin födelsedag.

Men han kommer, precis som många andra musikpersonligheter, att fortsätta att betyda mycket för de som har kommit och som kommer efter honom.

Oftast är det ju så att personen blir ännu större efter sin död, så blev det ju med t ex Elvis Presley, och det kommer med all säkerhet att bli så med Peter ”Punk” också.

Han var allt, ja allt, som kan tänkas gå för den svenska punk- och Oi!-scenen och han var sig själv ända in i döden.

På det sättet är han också en förebild, för det är ju många som inte är sig själva.

En del hamnar väldigt snett, medan andra försöker visa vilka de är åt ”det bättre hållet”.

Men sådana människor lurar bara sig själva.

För min egen del så är jag mig själv helt och hållet, har varit det sedan slutet på högstadiet. Innan det var det väl lite sisådär, men å andra sidan är det ju få som är det när de är 9-12 år.

Men jag kan bara hoppas på att jag är det ända fram tills den dag jag dör precis som Peter ”Punk” var, även om han inte fick uppleva sin ålderdom.

Men om han hade fått göra det så hade han säkert varit likadan som han var när han var i medelåldern.

Det är ju som en kompis brukar säga till mig ibland:

-När du är så pass gammal att du bor på ålderdomshemmet så kommer du säkert då och då att plocka en gammal bergsprängare ifrån mitten på 80-talet, ta reulatorn, dra till Gubbholmen (ett känt suparställe här i Karlstad), sätta dig bland ungdomarna där och dra på bergsprängaren i bott så att det ekar både Oi! och vikingarock vida omkring, medan du berättar för dem hur det var på din tid.

-Med andra ord: Stackars de som jobbar på det ålderdomshem som du hamnar på, det kommer att bli en cirkus utan dess like, inte bara på detta sätt.

Det här kanske låter som ett skämt, men det ligger faktiskt lite sanning i det.

För jag känner mig inte gammal för fem öre, även om jag blir 41 i år. Men det är å andra sidan ingen ålder, när man är 90 år, ja, då kan man börja prata om ålder. Fast jag tror nog att jag kommer att ha ”gnistan” kvar så länge det går.

Men tillbaka till Peter ”Punk”.

Han var inte bara en legend inom svenska punk- och Oi!-krestar, utan han var också far och provokatör.

Han var en man av värld, och levde för punken.

Och han hade med all säkerhet fortsatt att göra det, om han inte så tragiskt hade ryckts bort.

Genom åren fick han många vänner på olika håll på grund utav sin personlighet, han var också en människa med värme och ett stort hjärta.

Det är en stor sorg för alla de som stod honom nära och för den svenska Oi!- och punkscenen att han är borta. Men var han än är nu så tar han sig säkert några järn, skålar och har roligt medans han tittar ner på mot sitt kära Uppsala och Sverige i största allmänhet.

Allt det här låter kanske som om jag kände honom. Det gjorde jag dock inte, men jag visste vem han var. Bl a hjälpte han ju Ultima Thule mycket, första gången jag hörde talas om honom var någon gång under 1990.

Jag anser mig ha rätt att skriva dessa ord utifrån min egen uppfattning och mitt intryck som jag fick av honom.

Om ni vill lämna någon minneskommentar till hans ära så kan ni göra det till detta inlägg, eller på följande adress: http://punkochoi.blogspot.com/search/label/Peter%20Punk .

Vila i frid, ”Punk”.

OBS! Kommentarer som har som syfte att svärta ner och smutskasta hans minne komer inte att publiceras.

Så om det nu är någon som tänker skicka en sådan kommentar så kan han eller hon bespara sig det.

 
2 kommentarer

Publicerat av på maj 1, 2009 i livsstil, media, Okategoriserade

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den dagen då hängbukssvin kan flyga del 4


Välkommna till den avslutande delen i serien ”Den dagen då hängbukssvin kan flyga” om polisens avskum, nämligen del 4.

I detta inlägg tänker jag ta upp en del saker och ting som har med polisers utbildning att göra.

Eftersom poliser ska representera lag och ordning så är det självklart väldigt viktigt att de utbildas på ett bra och rätt sätt, alltså att utbildningen innefattar allting som har med polisyrket att göra.

En utav de saker som poliser måste lära sig är att agera rätt i alla de situationer som kan tänkas uppstå, t ex i sådana där det är frågan om folk som bete’r sig lite konstigt. Orsaken till att en människa bete’r sig konstigt kan ju bero på nästan vad som helst.

Visst, ibland är det säkert svårt att veta vad orsaken är, men det rättfärdigar inte att man anser sig ha rätt att t ex misshandla någon som har diabetes med motiveringen att man trodde att personen var kraftigt berusad.

Men oavsett om en person är berusad eller inte så har inte polisen någon rätt att misshandla denne, för vad jag vet så gäller det som står i lagen även för poliser.

Ett sådant fall skedde för inte så länge sedan någon gång i år, det hela slutade med att personen dog. Polisen blev alltså ansvarig för en annan människas död, dödsorsaken var att personen inte fick något insulin.

Men visst, en polis kan ju aldrig göra något fel, i alla fall inte enligt en kompis till mig som jobbar som vakt åt ett vaktbolag här i Karlstad.

När jag ändå är inne på poliser som misshandlar folk så minns säkert de flesta den polispatrull som på 70-talet om nätterna åkte runt i Stockholm och plockade in knarkare och alkolister i piketbussen, pucklade på dem så mycket som det bara gick och sedan slängde av dem i någon gränd eller park.

Precis samma sak hände också i Karlstad på 80-talet, alltså poliser som åkte runt i stan på nätterna och spöade folk utan någon som helst orsak för att sedan dumpa av dem lite här och var i stan. Med all säkerhet förekommer sådant fortfarande på olika håll i Sverige.

Men tillbaka till det här med polisutbildningen.

Man kan lugnt säga att det är enorma brister i den och snart lär det ju bli ännu stolligare om säkerhetschefen Anders Eriksson får som han vill, nämligen det att poliser inte behöver kunna svenska eller inte är starka för fem öre.

Detta innebär att vi i så fall kommer att få se invandrare och dvärgar inom poliskåren som har vissa likheter med vandrande pinnar när det gäller kroppsmuskulaturen.

Och vem har respekt för en sådan person? Ja, inte jag i alla fall.

När det gäller själva polisutbildningen så är det alltså väldigt mycket som ska stämma, t ex hur man hanterar människor i olika situationer.

Ett mycket bra exempel på poliser som är kraftigt inkompetenta läste jag på SVT text-tv:s notiser den 4:e september.

Så här löd artikeln:

Polisen i Växsjö sprutade pepparsprej mot en kvinna som hade ett epilepsianfall. Händelsen har anmälts till justitieombudsmannen (JO). Kvinnan var ”orolig och svårbemästrad” när polis på plats beslutade att använda pepparsprej, rapporterar Smålandsnytt.

Men av någon konstig anledning så lades anmälan redan dagen efter ner.

Hmm, undrar om vissa poliser resonerar likadant när det gäller våldtäkter.

”Ja, kvinnan var orolig och svårbemästrad, därför var vi tvungna att lugna ner henne genom att använda våra batonger både mot hennes skalle och in mellan hennes ben och upp i underlivet. Men missförstå oss rätt, vårt enda syfte var att göra henne lugn.”

Visst, säkert. Och invandrare käkar spikskor till frukost varenda dag bara för att de ska kunna hävda att de har blivit lurade att köpa dålig mat. Säkert säkert…..Så dumma är inte ens de.

När det gäller poliser så visst, alla kan göra fel någon gång, men i fall där t ex diabetes och epilepsianfall är inblandade så FÅR INTE polisen göra fel!

Vad är det egentligen som de får lära sig på polishögskolan? Är det vilken färg som det ska vara på ketchupen till stripsen när man köper en QP Cheese-meny på Mc Donalds?

Eller får de lära sig hur man på bästa sätt ska slå en drill när man patrullerar för att det inte ska stänka allt för mycket?

Ja, man börjar ju undra…..

En sak är i alla fall fullständigt klar: Saker som tecken på symptom vid t ex insulinbrist eller epilepsianfall måste självklart ingå i utbildningen, samt att man ska veta hur man ska göra med en person som får sådant.

Annars är det ju käpprätt åt helvete, det är det ändå förresten.

Detta innebär naturligtvis inte att man måste ha jobbat som läkare i 30 år samt vara specialutbildad när det gäller världens alla sjukdomar, för om så vore fallet så skulle inte en enda jävel klara inträdeskraven till polishögskolan.

Men de flesta vanliga människor, t ex jag själv, brukar veta hur ett epilepsianfall ser ut. Personen ifråga ligger ner på marken och skakar kraftigt medans det rinner eller sprätter fradga ur hans eller hennes mun.

Nu är det dock så att det finns två sorters epilepsianfall, det som jag nu har beskrivit heter grand mall och är det våldsammaste anfallet. Det är också det som syns och märks tydligast.

Men det finns ett annat också, jag minns bara inte vad det heter men har för mig att det heter small mall eller något liknande. Jag minns i alla fall att det heter mall på slutet.

Det anfallet syns inte på samma sätt, eftersom det inte är våldsamt. Den person som får detta anfall står istället oftast helt stilla och stirrar framför sig. Anfallet pågår alltså mer inombords, så att säga, och syns inte lika tydligt som grand mall.

Nu undrar ni kanske hur jag kan veta allt det här?

Svaret är ganska enkelt: För ett antal år sedan gick jag en civilsamaritsutbildning eller en enklare sjukvårdsutbildning, den senare är dock inte på långa vägar tillräcklig för att jag skulle kunna jobba som sjukvårdare. Å andra sidan vill jag det inte heller.

Men eftersom jag och många andra vanliga människor känner till sådant här så borde ju också polisen göra det, vilket är väldigt uppenbart att de inte gör.

Och sådana människor ska upprätta lag och ordning. Vilket jävla skämt!

Kom nu bara ihåg en liten sak: Jag svartmålar inte alla poliser, utan bara de som missköter sig och utnyttjar sitt ämbete för att begå brott. Och det är väldigt många det, ändå har jag bara tagit upp några få exempel i denna serie.

Med dessa ord så avslutar jag nu serien om poliser som begår brott.

Jag får se vad nästa inlägg ska handla om, för det vet jag inte än. Men det kommer ni att märka, det lovar jag er.

Ta ta for now!

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,