RSS

Etikettarkiv: 2002

Ur Lars Janssons bok ”Mångkultur eller välfärd”


Lars Jansson är ekonom och tidigare universitetslektor vid Göteborgs Universitet.

Han är den ende ekonom som gjort en seriös och färsk kalkyl om vad invandringen kostar svenska skattebetalare.

Han har dels presenterat kalkylen i tidskriften Salt (nr 5) och dels gjort en ännu färskare beräkning i boken ”Mångkultur eller välfärd” (Vitsippan 2002).

Här följer tt sammandrag om kalkylen som presenterades i Salt:

”Sverige har 1987-1996 beviljat 10 gånger så många permanenta uppehållstillstånd per capita som genomsnittet av övriga EU-länder.

Andra länder beviljar ofta tillfälliga uppehållstillstånd, medan Sverige nästan till 100 % ger permanenta tillstånd.

Varje år kommer nya sökande från ca 100 länder.
Under det senaste decenniet har invandrarbefolkningen i Sverige ökat med ca 40 %.

Bland västländerna kommer Sverige som 4:e land efter Australien. Australien har 23 % av befolkningen född utomlands, Kanada 16 %, Frankrike 11 %.”

Jansson följer definitionen ”invandrare” som utrikes födda och deras barn födda i Sverige oavsett nationalitet vid födseln. De uppgår då till 1 747 000 personer.

479 000 är i åldern 0-18 år

560 000 är förvärvsarbetande, 19-64 år

450 000 är icke-förvärvsarbetande, 19-64 år

125 000 är förtidspensionerade, 19-64 år

155 000 är ålderspensionärer, över 65 år

Invandrarbefolkningen är idag 20 %, inom tio år 25 % av befolkningen.

Invandrarna är koncentrerade till de större städerna. I Stockholm och Göteborg är de 31 %, i Malmö 35 % (1998).
Bland barn och unga 0 – 18 år är andelen högre: i Malmö 51 %, i Stockholm och Göteborg 40 %.

I varje välfärdsland omfördelas resurser mellan friska och sjuka, arbetande och arbetslösa, högutbildade och lågutbildade etc. Jansson nämner regeringens utredare Jan Ekberg, som har räknat på vilka uttag invandrare gör i vissa välfärdssystem och ställer det mot vad invandrarna betalar in i skatt och socialavgifter. Det kan då uppstå plus eller minus sett ur ursprungsbefolkningens synpunkt.

Jansson menar att Ekberg räknar för snävt;
att Ekberg bara tar med vissa inkomster och utgifter.

Jansson kritiserar vidare Ekberg för att denne räknar in de skatter som arbetskraftsinvandrarna betalade på 60-talet och att detta i hans modell beräknas täcka enbart invandringsspecifika kostnader på 80- och 90-talen.

Övriga samhällskostnader tas inte med i Ekbergs modell och Jansson anser att detta är ett sätt att bagatellisera kostnaden.

Jansson anser att samhällets samtliga kostnader måste fördelas även på invandrarna, eftersom även de tar del av dessa tjänster (EU-avgiften, försvaret, statsskuldräntan).

Invandrarna måste förutsättas bidra till alla samhällssektorer. Om det t ex blir aktuellt att använda försvaret kommer även invandrare att försvaras, och det är då rimligt att de förväntas bidra till finansieringen på samma sätt som svenskar.

När Jansson räknar är grundantagandet att genomsnittskostnaden för samhällets verksamheter etc fördelas lika per capita oberoende av nationalitet, men hänsyn har även tagits till strukturella faktorer som gör att invandrarnas kostnader kan bli högre eller lägre än svenskars på olika områden.

Janssons kalkyl avser året 1998, ibland med vissa skattningar baserade på data från 1997.

Invandringen påverkar kostnader för:

1) Offentlig konsumtion (t ex barnomsorg, skola, handikapp och åldringsvård som kommunerna står för, sjukvård som landstingen svarar för, samt viss statlig verksamhet)

2) Centrala samhällsfunktioner (som rättsväsen, polis, åklagare, domstolar, kriminalvård, forskning, universitetsutbildning, kommunikationer, bostäder, näringsliv och kultur samt centrala ämbetsverk och räntor på statsskulden). Centrala funktioner inklusive statsskuldräntor uppgick till 140 miljarder.

3) Transfereringar (kontanta överföringar till hushåll, t ex barnbidrag, föräldrapenning, socialbidrag, underhållsstöd, sjukpenning, a-kassa etc, samt transfereringar till företag, kommuner och landsting, samt medverkan i internationella verksamheter, EU-avgift.

4) Inkomstförluster (de icke förvärvsarbetande betalar inte skatt etc, vilket bör medräknas som förlust).

1) Offentlig konsumtion i kommuner, landsting och stat

1998 uppgick den totala offentliga konsumtionen till 466 miljarder.

Kommunernas offentliga konsumtion är i genomsnitt 30 309 kr per person.

1 747 000 invandrare förbrukar då 52,9 miljarder.

Siffran beräknas bli 7,8 miljarder lägre därför att invandrarna i genomsnitt är yngre än svanskar, men skolkostnaderna blir i gengäld p.g.a. extra resurser för invandrarbarnens särskilda behov 3,3 miljarder högre.

Landstingens kostnader (främst sjukvård) per invånare uppgår till 12 740 kronor.

1 747 000 invandrare förbrukar då 22,3 miljarder. Jansson reducerar summan med 8,7 miljarder eftersom invandrarna i genomsnitt är yngre. Knappt 8 % av invandrarbefolkningen är ålderspensionärer mot 19,7 bland svenskarna.

Statens verksamhet kostar 14 682 kronor per person rakt utslaget.

1 747 000 invandrare kostar då 25,6 miljarder. Jansson justerar upp siffran för invandrarnas del med 2 miljarder beroende på att de ökar kraven på rättsväsendet genom högre brottslighet särskilt för ungdomsbrottslighet och grövre brott. På varje svensk medborgare (inklusive naturaliserade) som dömdes för grövre brott dömdes 1998 4-8 utländska medborgare för liknande brott.

2) Centrala funktioner innefattar bl a räntor på statsskulden, 12 762 kronor per person,

vilket då med 1 747 000 invandrare blir 22,3 miljarder som faller på invandrarna. (Räknenissens kommentar: sedan 1998 har räntekostnaden till all lycka sjunkit från över 100 miljarder till ca 80. Det gör situationen något bättre. Siffran 12 762 kronor _per person_ visar dock med all tydlighet vilken totalt huvudlös politik som bedrivits och vilka usla journalister landet har. Hur många människor är överhuvudtaget medvetna om att varje person år 1998 betalade 12 762 kronor i ränta? Detta är räknat per invånare. En tvåbarnsfamilj med två föräldrar betalade detta år ca 50 000 kronor i ränta på statsskulden. Och så handlar debatten om 100 kronor mer i barnbidrag per månad! Vart går då dessa räntebetalningar? 1/3 går utomlands och innebär att Sverige förlorar den köpkraften, i övrigt går det t ex till de som haft råd att köpa statsobligationer, dvs en överföring till välbeställda.

Eftersom statsskulden till stor del togs upp för att finansiera rekordinvandringen under 1990-talet, som inföll under den värsta ekonomiska krisen, borde invandrarkollektivet rätteligen belastas med en större andel. Det har Jansson inte gjort.)

Andra centrala ledande funktioner kostade 3 049 kronor per person,

med 1 747 000 invandrare blir det 5,3 miljarder för dem. (Räknenissens kommentar: även invandrare får ju ta del av vårt kära kungahus´ aktiviteter, liksom åtnjuta Göran Perssons insatser för landet, liksom hela regeringens & riksdagens värv, det är detta som bl a ingår i denna post).

Ovanstående poster blir sammanlagt 117,2 miljarder för invandrarnas del.

3) Kostnader för transfereringar

I dagligt tal brukar men med ”transfereringar” avse kontanta överföringar till hushållen, som pensioner, barnbidrag etc, men här avses också statens transfereringar till kommunerna, transfereringar till företag och socialbidrag, som är transfereringar från kommuner till hushåll.

81,2 miljarder, eller 70 % av statens budget, är transfereringar.

55,9 miljarder gick från staten till hushåll och enskilda individer.

10,4 miljarder gick till statliga företag (som Samhall, Sjöfartsverket och SJ) och privata företag, föreningar (som räntebidrag, ersättningar till handikappade, bidrag till utbildning inom företag, rättshjälp, presstöd och regional utveckling) och andra organisationer (studieförbund och folkhögskolor, lönebidrag till handikappade, politiska partier, idrottsrörelsen, teatrar m m)

6,4 miljarder gick till internationell verksamhet inklusive EU

8,5 miljarder som är transfereringar från kommuner, tillkommer

Transfereringar till barn och unga 0-18 år

Antal i invandrargruppen 479 000.

Till denna kategori betalas barnbidrag med flerbarnstillägg, förlängt barnbidrag, studiebidrag till gymnasieelever, föräldrapenning, underhållsstöd och bostadsbidrag.

Samhällets genomsnittsöverföring till denna kategori är 21 722 kr per barn.

479 000 invandrarbarn och invandrarungdomar får då tillsammans 10,4 miljarder per år.

Barnpensioner ingår inte här, inte heller socialbidrag, som påförs de vuxna.

Maxtaxan på dagis kommer att gynna dessa stora familjer (även om de nu ofta får avgiften betald av socialtjänsten ändå. Likaså kommer rätt till plats på dagis även för barn till arbetslösa att gynna invandrargruppen, som har högre arbetslöshet. Särskilda satsningar på språkförskola är inte medräknat i transfereringen enl ovan.)

Förvärvsarbetande 19-64 år

Antal 560 000.

Jansson uppskattar med ledning av olika mätningar att 55 % av invandrarbefolkningen i arbetsför ålder är sysselsatta. Det blir då 560 000.

Invandrare hade under tidigt 1990-tal drygt 50 % fler sjukdagar per år än infödda svenskar.

Icke-förvärvsarbetande 19-65 år

Antal 450 000 i invandrargruppen.

Denna kategori omfattar både arbetslösa och de som står utanför arbetskraften.

Det är vanligt att människor i denna grupp, både infödda svenskar och invandrare, varvar tillfälligt arbete med studier, arbetsmarknadsåtgärder, arbetslöshet. Vanliga transfereringar till denna grupp a-kassa eller KAS, sjukpenning, utbildningsbidrag, ersättning för deltagande i arbetsmarknadsprojekt, studiebidrag, socialbidrag.

Förtidspensionerade 16-64 år

123 000 i invandrargruppen.

Efter 1985 är förtidspensioner starkt överrepresenterade i invandrargruppen: år 1998 var 13,4 % av de utrikesfödda mot 6,3 av de infödda svenskarna förtidspensionerade. Detta trots att invandrarbefolkningen i genomsnitt är yngre.

Genomsnittstransfereringen för en förtidspensionerad är 109 756 kronor per år. Dessutom tillkommer den kollektiva transfereringen enligt ovan, om 14 867 kronor per person och år, samt bostadstillägg. Totalkostnaden för 123 000 personer blir då 15,3 miljarder.

Ålderspensionärer, äldre än 65 år

135 000 personer.

Andelen ålderspensionärer är än så länge starkt underrepresenterad bland invandrarna med sina 7,7 %. Om 20 år kommer det att se annorlunda ut.

Kostnaden för folkpension, ev pensionstillskott, ATP och bostadstillägg har beräknats till 117 7223 kronor per person och år. Det blir då 15,9 miljarder för gruppen.

4) Inkomstförluster

Ovan har det handlat om de utbetalningar som på olika vägar görs till invandrarkollektivet. Därtill kommer inkomstförluster.

När människor – det gäller lika för svenskar och invandrare – inte är i arbete uteblir skatteinkomster till stat och kommun. Den uteblivna inkomsten bör räknas som kostnad.

Genomsnittsinkomsten för utrikes födda (män och kvinnor, utländska eller svenska medborgare) var 1997 180 400 kronor per år.

Enligt regeringens sysselsättningsmål ska 80 % av befolkningen i åldern 20-64 år vara i arbete. Av 910 000 invandrare i denna ålder är 560 000 sysselsatta, 450 000 inte.

För att nå graden 80 % ska ytterligare 340 000 invandrare ha arbete. Att dessa 340 000 inte har arbete gör att samhället förlorar 140 000 kronor per år i uteblivna skatteinkomster. Kommunerna förlorar 17 miljarder (skattesats 31 %), staten 30 miljarder (arbetsgivaravgift, egenavgift och moms). Summa 47 miljarder.

68 % av hela invandrarbefolkningen får i allt väsentligt sin utkomst genom skattefinansiering.

Den årliga kostnaden för en icke-förvärvsarbetande är 247 000 – 268 000.

Summa för invandrarkollektivets andel av kostnaderna enligt posterna ovan

Offentlig konsumtion (t ex skola, vård, omsorg) 89,6

Centrala funktioner (t ex rättsväsen) 27,6

Transfereringar (t ex barnbidrag, sjukpenning, förtidspension) 97,1

Inkomstförluster p.g.a. låg sysselsättningsgrad 47,0

Alltså de totalt berömda 261,3 miljarderna.

Räknat på 4 miljoner förvärvsarbetande blir bruttokostnaden 65 000 kronor per år.

Inkluderas 1 miljon pensionärer med pension över 100 000 per år blir det förstås ”bara ” 52 000 kronor per person och år.

År 1996 och 1997 betalade invandrarna ca 10 % av samhällets skattefinansierade kostnader. Det betyder då 26 miljarder in, 261 miljarder ut, netto 235 miljarder.

Nettot utslaget på 4 miljoner förvärvsarbetande blir då 58 800 per person.

Inkludera 1 miljoner pensionärer med pension över 100 00 om året blir det 47 000 per person och år.

25 % av kommunernas och landstingens kostnader är enligt denna beräkning invandrarrelaterade, och Jansson ser där en viktig förklaring till nedskärningarna inom denna sektor. Situationen kommer att förvärras eftersom invandringen fortsätter.

Andelen hushåll som lever under socialbidragsnormen har ökat från 5 % 1991 till 10 % 1996.

Sverige har 12 procentenheter högre skatt än EU-genomsnittet, men inte motsvarande högre välfärd. BNP per capita är lägre i Sverige än de flesta EU- och OECD-länder. Alla våra skandinaviska grannar har högre BNP/capita. När det gäller BNP-tillväxt 1996-1998 kom Sverige på 25 plats inom OECD.

Trots högkonjunktur räcker inte världens högsta skatter till att amortera en enda krona på statsskulden, om man inte tar till engångsutförsäljningar typ Telia och stora överföringar från AP-fonderna.

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Idiotiska uppfattningar kräver idioter


Vi människor formas efter den verklighet som vi lever i. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara i takt med att världen förändras.

Men ingen regel utan undantag, fortfarande finns det människor i Sverige som inte kan se hur det ser ut i Sverige och vilka problem som vi har.

Dessa personer är alltså inga realister, däremot skulle man kunna tro att de inte har någon som helst kontakt med omvärlden.

Vem vet? De kanske lever i fyrkantiga rum med madrasserade väggar och tillåts bara gå ut en viss tid på dagen noggrant, bevakade utav vakter för att stå och stirra in i en vägg och efter 10-15 minuter gå in i sina celler igen.

I så fall är det alldeles fantastiskt att de kan veta någonting om de problem som t ex den enorma invandring som vi har i Sverige ställer till med.

Men det är ju också ett tecken på att de lever i sin egen lilla värld.

I tisdagens Metro stod i alla fall ett sms och en insändare som jag reagerade lite extra på.

Sms:et löd så här:

Öka förståelsen

Att en svenska tvingas söka asyl utomlands för att rädda livet borde öka förståelsen för asylsökande flyktingar.

Singaturen Sp hade undertecknat detta sms.

Jag vet mycket väl vad Sp syftar på för fall när det gäller svenskan, men däremot fattar jag inte hur Sp kan jämföra en enda person med flera hundra tusen människor per år.

Bara i år har hitills c:a 110 000 flyktingar kommit hit, det var ju uppe i 89 000 redan strax efter årsskiftet. Och nu lär det bli ännu flera med tanke på kriget i Georgien.

Varför ska Sverige vara det land i Europa som tar in mest invandrare och flyktingar? Ja, uppenbarligen därför att våra makthavare och riksdagspolitiker gör allting för att Sverige ska vara världens modernaste och humanaste land i omvärldens ögon.

Men det svenska folket skiter de fullständigt i, istället försöker de göra livet så surt som det bara går för dem.

”Vi måste ju förstöra till förmån för andra, eftersom det är vår plikt”.

Dessutom är Sverige på 4:e eller 5:e plats i hela världen när det gäller att ta emot mest invandrare och flyktingar.

När ska riksdagspolitikerna och andra makthavare inse att detta inösande är fullständigt ohållbart? Jag tycker att det säger väldigt mycket när invandrare och flyktingar själva protesterar mot invandringen.

Alla dessa strömmar av människor skapar bara en massa problem både för svenskar och och de invandrare som redan är här, därför är det helt absurdt att som signaturen Sp jämföra en person med flera hundra tusen människor. Själv vill jag att invandringen ska stoppas helt och hållet för evig tid.

Och hur många av ”flyktingarna” är riktiga flyktingar? Den frågan ställer jag mig själv varenda gång som jag ser t ex araber komma gående i svindyra märkeskläder eller andra dyra kläder, eller komma åkande i dyra bilar.

När jag hör ordet flykting så tänker jag på en människa som går omkring i slitna byxor och skjorta, inte på någon som ser ut som om han eller hon är födda på en silvertallrik.

I mina ögon är i alla fall flyktingar inga människor som har dyra kläder eller jättefina bilar.

I princip i alla Sveriges städer, t ex i Södertälje, ser man sånt här. Ett ex till mig bor där, hon kan vittna om sådana här saker.

Och inte nog med det: enligt henne är 95 % av Södertäljes innevånare invandrare och 90 % av brottsligheten där, bl a misshandel 7 dagar i veckan, står dessa för.

Och vår käre stadsminister som vid ett tillfälle sade att Södertälje, och speciellt stadsdelen Ronna vars polisstation sköts sönder med automatvapen, är ett föredöme för hela Sverige.

Undrar just hur mycket som stod rätt till i hans huvud den dagen? Ja, uppenbarligen inte särskilt mycket.

Fast att det ligger till på det viset sker det ju titt som tätt bevis på ändå, även utan detta korkade påstående.

Men åter till vad som stod i Metro.

Det stod också en insändare som var skriven utav en person vid namn Felix Engle’n.

Rubriken var följande:

Invandrare är en inkomst för samhället.

Som ni säkert har fattat så var det mycket galet som stod i den insändaren, skribenten passade bl a på att klankade ner på en historiker vid namn Bo Wallerstig på grund utav att denne ansåg att Sveriges invandringspolitik var åt skogen, vilket den också är.

Engle’n påstod också bl a att invandringskostnaderna som står i ekonomen Lars Janssons bok ”Mångkultur eller välfärd” är rena fantasifostret, Engle’n påstår nämligen att enligt boken är siffran för dessa 300 miljarder kronor om året.

På denna punkt håller jag med Felix Engle’n, denna siffra är inte sann eftersom den ligger på 267 miljarder kronor om året då boken är ifrån 2002.

Idag är däremot siffran 300 miljarder kronor om året säkert sann med tanke på att det har gått 8 år sedan Lars Jansson skrev boken.

I vilket fall som helst så har Engle’n fel eftersom det är skillnad på då och nu, Engle’n har säkerligen inte ens läst boken vilket jag däremot har gjort.

Ni som vill läsa ett antal utdrag ur boken behöver bara gå in på www.google.com och skriva ”Mångkultur eller välfärd” i sökrutan.

Då dyker länkar till sådant som står i boken upp och det står även bl a om på vilka ställen som man kan få tag i boken om man vill köpa den.

Jag rekommenderar starkt denna bok, eftersom den säger sanningen om invandringskostnaderna. Och efter 2002 har ju invandringen ökat ännu mera, det vet ju de allra flesta människor i Sverige om och därför har naturligtvis konstanderna för den också ökat.

Avslutningsvis vill jag också säga att det under många år har varit ett väldigt tjat och prat om att det ska dras in och sparas på så mycket på allt möjligt i Sverige.

Men det finns ett område där det aldrig sparas eller dras in så mycket som en enda krona ens.

Vilket är det då? Jo, invandringen.

Detta tycker jag är en enda stor skam för Sverige.

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,